ISLAM OCH NUTIDEN (3) Det huvudsakliga argumentet för människor som vill följa efter det västerländska mönstret för familjerätten är att tiden och med den har de sociala värderingarna har ändrats. Enligt dessa fodrar 1900- talets krav att vi följer dem. Om vi inte klargör vår ställning på denna punkt blir vår fortsatta diskussion ofullständig. En fullständig och genomarbetad diskussion i denna fråga skulle inte få plats i denna bok, därför att det är så många synpunkter som behöver behandlas och undersökas. En del utav dem är filosofiska, andra har ätt göra med religiös rättsvetenskap, och åter andra tar upp moral och samlevnad. Jag hoppas kunna diskutera dessa punkter mer ingående i en annan bok som jag har tänkt att skriva, nämligen "Islam och den moderna tidens krav". Att följa med tiden är inte en sådan enkel sak såsom dessa dåligt informerade sökare föreställer sig, och som de upprepar med sina klichéer. När det gäller tiden, finns det både framåtskridande och vilsegående. Man ska gå framåt enligt, tidens framflyttning, men kämpa emot att bli vilseledd av tiden. För att skilja emellan de två, så ska man titta efter varifrån de nya fenomenen och spridningarna kommer, och i vilken riktning de flyter. Det måste bestämmas från vilken av de drifter och krav i människans existens de har kommit, och från vilken av hennes sociala grupper. Kommer förändringen från de högre, mänskliga idealen eller från hennes lägre, djuriska krav? Har människans kunskap och vetenskap och forskning fört med sig dessa förändringar, eller kommer det från de bortskämda, statussökande och rikedomshungrande korrupta skiktet i samhället? Dessa saker har blivit fullt förklarade i de föregående två avsnitten. Hemligheten med den dynamiska kraften och flexibiliteten av islamiska lagar Ett annat ämne som borde klargöras, är att islamiska tänkare tror att det inom islam finns en gåtfull hemlighet, som möjliggör denna religion att anpassa sig till, och förbättras enligt tidens gång. De tror att denna religion är i harmoni med tidens framåtskridande, med lärdomars utveckling och med de förändringar som uppkommer från en sådan utveckling. Nu måste vi se vad denna hemlighet är. Med andra ord måste vi granska det elementära som ingick i denna religions skapande, och som har gett den dess dynamiska kvalité. Vilket har möjliggjort att islam står i harmoni med de förändringar som uppkommer i kunskapens utveckling utan att behöva åsidosätta några av dess föreskrifter, och utan att några motsägelser framkommer. Vad ligger bakom detta mysterium? Jag är medveten om att detta ämne har en teknisk och specialiserad aspekt, och att det bara skulle diskuteras med specialister. Emellertid har jag förstått att det råder stort brist på kunskap om islam. Min avsikt är att visa exempel på det dynamiska inom islam och därmed skingra dimridåerna som finns.6 Det finns ett antal faktorer som har bidragit till hemligheten om hur islam med de stabila och oföränderliga lagar som den har, kan tillmötesgå civilisationens utveckling och kultur, och kan förbli i överensstämmelse med de förändrade livsmönstren. Uppmärksamhet på väsentlighet och mening som motsats till gestaltning och form 1- Islam kan inte befatta sig med de utåtriktade mönstren och formerna av livet, vilket är helt beroende av människans kunskapsnivå. islams instruktioner bryr sig om andlighet, mening och mål i livet, och den bästa riktningen som en människa bör ta för att uppnå det slutliga målet. Kunskap varken förändrar syftet och andligheten i livet, eller visar på en bättre, kortare och säkrare väg för att uppnå livets mål. Kunskap ger människan styrka att uppnå livets mål, och för att genomkorsa vägen för att närma sig och uppnå dessa mål. Genom att islam håller målen under sin egen auktoritet, och genom att överlämna formerna, modellerna och verktygen till fantasins värld av kunskap och skicklighet, så har den hållit sig ifrån alla konflikter med utvecklingen av kultur och civilisation. Dessutom, genom att uppmuntra de faktorer som utvecklar kultur och civilisation, dvs vetenskap, arbete, fromhet, beslutsamhet, mod och uthållighet har islam själv garanterat den fundamentalt praktiska grunden för civilisationens utveckling. Islam har satt upp anvisningar längst stigen för människosläktet. Å ena sidan pekar dessa anvisningar mot den rätta vägen och det rätta målet, och å andra sidan, så varnar de för de farliga tecken på avvikelser och förfall. Alla de islamiska föreskrifterna består antingen av den första sortens anvisningar eller varningssignaler för den andra sorten. Levnadssättet och levnadsstilen för varje ålder beror på informationsnivå och människans kunskapsnivå. Ju mer information och kunskap desto bättre levnadssätt. I islam finns inte ett enda materialistisk aspekt av livet som betraktas "heligt" i sig. En muslim behöver inte anse sig tvingad att bibehålla ett speciellt sätt eller form för evigt. Islam specificerade inte att exempelvis skrädderi, vävning, agrikultur, transporter, krig eller vilken annan aktivitet skulle bli utförd på ett speciellt sätt så att dessa skulle bli gammalmodiga med vetenskapens utveckling. på så sätt undviks motsättningar och konflikter mellan vetenskap och islams föreskrifter. Inte heller har islam givit några speciella instruktioner angående skor eller kläder, eller bestämt att en byggnad skulle vara gjord av sten eller stål, eller att speciella sorters apparater skulle tillverkas och säljas. Det är en av orsakerna till att arbetet med att anpassa denna religion med utvecklingen har varit lätt. En permanent lag för ett permanent behov, och en föränderlig lag för ett föränderligt behov 2- En annan säregenskap av stor betydelse i islam är att den har föreskrivet permanenta lagar för de permanenta mänskliga behoven, och har bibehållit en föränderlig attityd gentemot föränderliga behov. En del behov, som kan vara personliga, individuella, generella eller sociala är oföränderliga och permanenta. De är desamma för evigt. Jag är förtrogen med begreppen etisk relativitet och rättvisans relativitet, och jag är medveten om faktumet att det finns människor som upprätthåller dessa begrepp, och jag skall därför göra min åsikt känd för dessa människor. En annan del av de mänskliga behoven omfattar varierande mänskliga behov, vilket kräver varierande och icke-permanenta lagar. Islam har i sinnet behållit en varierande ställning med respekt för dessa föränderliga mänskliga behov, med sättet att sammanlänka de varierande villkoren med oföränderliga och stabila principer. Dessa oföränderliga principer skapar speciellt hjälpande lagar för varje förändrat villkor. I koranen står det att läsa: "Och förbered emot dem vilken styrka du kan. "Muslimer uppmanas förbereda styrka emot fienden med yttersta möjliga omfattning. Å andra sidan finns i profetens traditioner en rad påbud som har efterlämnats, och som är ihopsamlat i den islamiska lagen under rubriken "Hästkapplöpningar och bågskytte". Där finns påbud att du själv, och dina söner bör lära er konsten att rida och handskas med bågskytte till en nivå av fullständig kunnighet. Hästridning och bågskytte var en del av den militära konsten på den tiden. Det är bevisligen så att härstammningen och grunderna för påbudet om hästridning och bågskytte är principen som förekommer i koranen: "Och förbered emot dem vilken styrka du än kan". Det betyder att pilen, svärdet, spjutet, pilbågen, mulan och hästen inte i sig själva är fundamentala i islams ögon: Den grundläggande punkten är stark nog. Den sak som har verklig vikt är att muslimer, i varje period av historien, och i varje tidsålder, skall göra sitt yttersta för att förstärka sig själv angående det militära och försvarskrafter emot fienden. Nödvändigheten av att vara skicklig i bågskytte och hästridning är ett uttryck för att bekläda nödvändigheten av att vara kraftfull. Med andra ord, det är den praktiska eller verkställande formen av det senare. Nödvändigheten att vara stark gentemot fienden är en permanent lag som härstammar från en konstant och permanent nödvändighet. Nödvändigheten av skicklighet i bågskytte och hästridning är emellertid en manifestation av en förändrande nödvändighet sammankopplad med tiden, och den förändras därmed enligt tidsåldern och tiderna. Med förändringar i civilisationens villkor, så tar andra saker, såsom förberedelserna för moderna vapen, och skicklighet och specialisering i deras användning platsen för denna nödvändighet. Ett annat exempel: En annan social princip i koranen berör utbyte av rikedomar. Islam erkänner individens äganderätt. Det råder inget tvivel om att det är stora skillnader mellan vad islam tillåter i äganderättens namn, och vad som pågår, i det här fallet, i den kapitalistiska världen, men det här är inget tillfälle att diskutera dessa punkter. Det viktigaste villkoret för en individs ägarskap är utbytet. Islam har lagt fram principerna som berör utbyte, och en utav dem är: "Förbruka inte Er rikedom i egenkärhet bland Er själva". (koranen 2:188). Detta betyder att egendom som byter ägare, dvs som lämnar tillverkarens ägande och den person som har den främsta auktoriteten över det, och tillfaller en annan person, och sedan en tredje, alltid skall, vara en ersättning för en laglig vinst, vilken skall tillfalla den förre ägaren. Överlåtelse av rikedomar från en person till en annan som saknar mänskligt värde för ägaren är förbjudet. Islam likställer inte äganderätt med en absolut rättighet till kontroll. Å andra sidan står det klart i islams föreskrifter att försäljning och inköp av vissa saker, inklusive blod och mänskliga exkrementer är förbjudet. Varför är det så? Av den enkla anledningen att blodet från en människa eller ett får inte kan användas till något användbart bruk och inte kan anses som en användbar handelsvara och en del av människans rikedom. Grundorsaken till förbudet för blod och mänskliga exkrementer är principen: "Förbruka inte Er rikedom i egenkärhet bland Er själva." Förbudet för försäljning och inköp av dessa särskilda saker är inte det fundamentala. Den grundläggande saken är att bara utbyten av de saker som är av någon mänsklig användning ska ske. Förbudet för utbytet av saker såsom blod och mänskliga exkrementer är enbart ett exempel på förbuden för innehållslöst utbyte av rikedomar. Det är med andra ord bara ett praktiskt uttryck för den grundläggande principen, nedlagt i orden: "Förbruka inte Er rikedom i bland Er själva i egenkärhet. "Dessutom, om det inte finns tillfälle för utbyte, så kan ingen rikedom i egenkärhet från någon annan, tillägnas, och användas. Denna princip är oföränderlig för alla tider, och är baserat på en generell och konstant mänsklig nödvändighet, men det faktum att blod och mänskliga exkrementer inte utgör rikedomar och inte är utbytbara, beror på tiderna, den historiska perioden, civilisationens nivå, förändringar i villkoren, och kunskapens framsteg, på industri och möjligheterna för att rätt och på ett vinstgivande sätt tillvarata dessa saker. Dessa faktorer kan medföra ändringar i lagen. Ett annat exempel: Den förste imamen Ali (fvmh) färgade inte sitt hår under de senare åren av sitt liv trots det faktum att det hade blivit vitt. Hans skägg var också vitt. En person frågade honom huruvida profeten inte hade gett ett påbud att färga vitt hår. Ali svarade, "Ja, det gjorde han". Mannen frågade varför han inte då färgade sitt hår. Ali svarade att när profeten gav dessa instruktioner var muslimerna få till antalet, och ibland dem var det ett antal gamla människor som brukade deltaga i striderna. När fienden tittade på leden av muslimska krigare och såg de vithåriga gamla männen, så arbetade de upp sitt mod och blev självsäkra av det faktum att deras motståndare var en massa gamla män. Profeten utfärdade en order att gamla män skulle färga sitt hår, så att fienden inte skulle förstå att de var gamla. Sedan talade Ali om för mannen att profeten hade utfärdat ordern när muslimerna hade varit få till antalet och det hade varit nödvändigt att ta till ett sådant knep. Men under Alis tid, när islam hade spridits genom landet, var det inte längre nödvändigt att fortsätta med dessa handlingar. Alla kunde fritt välja om de ville färga sitt hår eller inte. Enligt Alis (fvmh) åsikt var profetens påbud att muslimerna skulle färga sitt hår, inte den grundläggande principen. Syftet med påbudet var något annat. Detta var, sa att säga, den yttre formen i vilken den grundläggande och fundamentaliska lagen var klädd. Syftet var att förhindra fienden från att bli djärv i sinnet eller hoppfull. Islam fäster stor vikt både till formen, det yttre framträdandet och den yttre "täckningen", och också till själen, den inre meningen och hjärtat av problemet, men den söker alltid efter att formen och det yttre framträdandes, "täckningen", skall överensstämma med själen och den inre meningen, "hjärtat". Den sätter ett skal på kärnan, och kläder på kroppen. Frågan om förändringar av skriften Det pågår en diskussion om förändring av alfabetet. Detta ämne måste undersökas noggrant både ur ett språkvetenskapligt och litterärt synvinkel som från de islamiska principernas perspektiv. Från det islamiska perspektivet kan detta förslag behandlas på två sätt. Först måste man undersöka huruvida islam har något särskilt alfabet. Man måste undersöka huruvida det skiljer mellan olika alfabet och om islam anser det nuvarande persiska alfabet, som är det arabiska alfabetet vara dess eget alfabet. Och om andra alfabet, såsom det latinska alfabetet betraktas som ett främmande alfabet. Så är det verkligen inte. I islams ögon, som är en universal religion, är alla alfabet jämlika. Den andra aspekten på förslaget berör resultatet som förändringen av alfabet och skrift skulle medföra i det muslimska samhället om man tillämpar ett språk som är främmande för samhället? Vad skulle hända om man bröt de intima samhörighetsbanden som finns hos en nation med dess kulturella arv? Vad skulle hända med en nation som har skrivit all dess islamiska och vetenskapliga litteratur med just det här alfabetet under fjorton århundraden? Å andra sidan uppkommer frågan vem som har föreslagit denna plan för förändringar av skriften, och vem vill genomföra det? Det är detta som behöver undersökas. Det är inte så viktigt vad du bär, så länge du inte imiterar slaviskt Människor som jag konfronteras ibland med frågor som är ställda i försök att nedsätta och förlöjliga. Vad säger "shari'ah" om att äta medan man står upp? Vad säger den om att äta med bestick? Är det förbjudet att bära hatt? Är det förbjudet att tala ett främmande språk? Jag svarar att islam inte föreskrivit hårda och fasta regler angående dessa saker. Islam föreskriver inte huruvida maten skulle intagas med handen eller med bestick. Islam har emellertid påvisat att renligheten ska bibehållas. Angående skor, hattar och kläder så har inte islam specifikt nämnt något speciellt mode. I islams ögon är de engelska, japanska och persiska språken var och en lika bra som de andra. Islam har dock sagt någonting annat. Det är förbjudet att med förstöra ett speciellt språk. Det är förbjudet att bli imiterad av andra. Det är förbjudet att imitera blint. Det är förbjudet att bli absorberad och uppslukad av andra. Det är förbjudet att bli förhäxad av andra, som ett litet djur som blir hypnotiserat av en orm. Det är förbjudet att suga upp avvikelser och olyckor från andra i namnet av att "följa med sin tid". Det är förbjudet att tro att en iranier måste bli en Européer kroppsligt, själsligt, inåtriktat och utåtriktat. Det är förbjudet att tillbringa ett veckoslut i Europa, och sedan uttala all t med en fransk brytning. Frågan om "det som är mer viktigt och det som är betydande" (Ahamm wa muhimm) 3- En annan aspekt som förser islam med möjligheten att anpassa sig till tidens krav, är den rationella aspekten på denna religion. Islam har låtit sina efterföljare förstå att alla dess påbud bygger på en serie av yttersta nödvändigheter. Islam har också etablerat graden av vikt för dessa nödvändigheter. Detta beaktande har underlättat den svåra uppgiften att känna till islams realiteter, i de fall där olika nödvändigheter eventuellt befinner sig i konflikt med varandra. Islam har då tillåtit att de som har djup kännedom om islam skall bestämma graden av vikt för nödvändigheten och välja den mer pressande nödvändigheten. Detta skall alltid ske enligt de riktlinjer islam har satt. Experterna på rättsvetenskap, de s.k. fuqaha, kallar denna princip "Ahamm wa muhimm" som kan översättas till "det som är mer viktigt och det som är betydande". Lagar med "vetorätt" 4- Någonting annat som har givit denna religion egenskaper som rörlighet och formbarhet är att i islam finns en rad principer och lagar som bidrar att harmoniseraden. De rättslärda kallar dessa regler "al-Qawa'idu 'l-hakimah", regerande principer, och principen om "la haraj", ingen skuld, och "la durar", ingen skada.7 Syftet med denna rad av principer är att kontrollera och harmonisera de andra lagarna. Faktum är att islam har erkänt dessa principer som innehavande av vetorätt över lagar och föreskrifter. Detta ämne har en bred historia, i vilken jag inte kan gå närmare in på här. Frånsett vad som redan har nämnts, så har en annan rad av "skruvar och muttrar" också använts i strukturen hos den äkta religionen islam, som har begåvat den med förevigandets egenskap, och dess ställning som den sista religionen. Det elementära av "ijtihad". 8 Den pakistanske tänkaren, Iqbal, har sagt att "ijtihad" är islams drivkraft. Detta är utan tvivel rätt, men den huvudsakliga punkten är möjligheten hos islam att stödja "ijtihad". Om det fanns någonting i islams ställe, så skulle vi se hur svårt uppdraget för "ijtihad" skulle bli. För då skulle vägen till "ijtihad" vara blockerad. Den huvudsakliga punkten är de gömda hemligheter som har använts i denna religion, som har hjälpt denna religion att harmoniseras med civilisationens framsteg. Den islamiske tänkaren Ibn Sina, känd även som Avicenna i väst, lägger i sin bok "ash-Shifa, fram nödvändigheten av "ijtihad" på samma grunder. Han säger att sedan temporära villkor ändras, och nya problem ständigt kommer upp, och eftersom, å andra sidan, de generella principerna i islam är permanenta och oföränderliga. Det är nödvändigt att i varje tidsålder och i varje period finns personer som har fullständig kunskap och kännedom om islamiska ärenden, och som kan svara på muslimernas behov, med hänsyn till de nya problemen som kommer fram i varje tidsålder. I tillägget till Irans konstitution finns ett sådant förutseende, dvs att det i varje tidsålder skall det finnas en grupp av inte mindre än fem "mujtahids", som också är "förtrogna med behoven i tiden". Dessa skall vaka över lagarna som genomförs. Syftet med denna paragraf var att personer som varken var "reaktionära" eller "ignoranta framåtskridare",vilka varken var emot tidens framsteg, ej heller underdånig till, eller följare av andra, skulle vaka över statens lagar. Man måste komma ihåg är att "ijtihad" innebär specialisering och expertkunskap om islamiska angelägenheter. Det är med andra ord inte så att folk som har tillbringat några få dagar i islamiska lärocenter skulle kunna blanda sig i denna diskussion. För att kunna specialisera sig på islamiska ärenden och för att bli kompetent nog att uttrycka sina egna åsikter är en hel livstid, förutsatt att den inte blir för kort, definitivt inte för länge. Set krävs också att personen ifråga är begåvad samt att vederbörande är fullständigt hedrad av Allahs ynnest. Frånsett specialiseringen och "ijtihad", så kan vissa personer erkännas såsom auktoritet för deras åsiktspunkter och uppfattningar och på höjdpunkten av fromhet, och kunskap och respekt för Gud. Islams historia kan uppvisa personer som med fullständiga vetenskapliga och moraliska kompetenser, brukade darra som ett pilträd när de hade för avsikt att uttrycka sina åsikter. Föregående sida                                                                      Nästa sida