DEL X SKILSMÄSSORÄTTEN Skilsmässorätten (1) Inte under någon tidsålder har faran för familjens uppbrytande och de fördärvliga sidoeffekter som de medför varit föremål för så mycket uppmärksamhet som i vår tid. Inte under någon tidsålder har människan varit inblandad i denna fara och i de onda följderna som medföljer med skilsmässan såsom de är i denna tid. Lagstiftare, jurister, psykologer, alla försöker de, med alla medel stående till buds att ytterligare stärka, stabilisera och göra äktenskapets struktur oförstörbart. Men alla ansträngningar har misslyckats och i stället har problemet förvärrats. Statistiken visar att skilsmässoantalet ökar år efter år, och att det är en överhängande fara för uppbrytandet av många andra hem. Vanligtvis när något akut problem, exempelvis en sjukdom, uppstår används materiella och intellektuella ansträngningar för att bekämpa och omintetgöra problemet. Denna kraftsamling brukar leda till att antalet fall minskar och som ett resultat utrotas oftast sjukdomen, men i fallet med skilsmässa är det precis det motsatta. Skilsmässoökningen i det moderna livet Förr i tiden tänkte man inte så mycket på skilsmässans onda verkningar, orsakerna till dess förekomst och ökning, och sätten att förhindra dess utbredning. Antalet skilsmässor var å andra sidan färre. Skillnaden mellan förr och nu är att antalet skilsmässor är på ständigt uppgång. Det sociala livet har antagit en form i vilken orsakerna till separation, söndring och brytandet av familjelivets band har mångfaldigats och det är anledningen till varför experterna och de välmenandes ansträngningar inte alls har lyckats än så länge. Olyckligtvis är det sannolikt att det i framtiden blir ännu allvarligare. Den 13 februari 1967 publicerade tidskriften "Newsweek" en artikel under rubriken: "Den skilda kvinnan - Amerikansk stil" där det skrevs: "Att ge sig in och ut i skilsmässa är nästan som att ge sig in och ut från en taxi". Den skriver också att det amerikanska folket har ett uttryck: " Den värsta förseningen är att föredra före den bästa skilsmässa". Detta uttryck präglades först av den spanska författaren Cervantes år 1600. Ett annat uttryck, denna gång från I960 och tvärtemot det första, säger: "Kärlek är underbarare andra gången", och härstammar från en låtskrivare vid namn Sammy Cahn. Det framkommer av artikeln att det andra talesättet nu förverkligas i Amerika, för den skriver: "Tjusningen med den äktenskapliga rundgången har vuxit sig så stark att den inte bara attraherar tonåringar och unga par, utan fler och fler av deras mödrar". Förenta Staternas skilsmässobarometer stiger inte, den har kretsat runt 400 000 per år sedan andra världskriget. Nära 40% av alla spräckta äktenskap idag har varat tio år eller mer, och 13% har överlevt mer än tjugo år. Medelåldern för Förenta Staternas två millioner frånskilda kvinnor är nu 45. Trots myten om att avkomma bevarar äktenskapet, så har ungefär 60% (jämfört med 42% 1948) av dagens frånskilda kvinnor barn under 18 år vid tidpunkten för splittringen". Artikeln fortsätter: "Trots alla hennes privilegier och hennes välstånd är den frånskilda, mogen eller inte, knappast glad. Hennes tristess avslöjas i de händelser att frånskilda kvinnor söker psykoanalysen, en av fyra har alkoholproblem, självmordsfrekvensen är tre gånger högre hos skilda kvinnor än hos gifta kvinnor. Väl utanför domstolen upptäcker många nyskilda kvinnor att saker inte var som de trodde ... Resten av världen har ännu att forma en sammanhängande uppsättning attityder mot den kvinnliga före detta makan. Hon kan vara respekterad, beundrad, till och med avundad, men hon passar inte så lätt in i andra människors privata liv". Artikeln fortsätter sedan med att fråga huruvida orsaken till de snabba skilsmässorna är disharmoni och frånvaron av sexuell förenlighet mellan man och hustru. Den skriver: "Att döma av domstolsprotokoll är pengar, sex och oförenlighet fortfarande primära orsaker till skilsmässor bland alla åldrar och samhällsklasser. Vad som ligger bakom misslyckandena av så många äktenskap är inte en ny form av slitningar men en ny ovilja att tolerera de gamla slitningarna. I p-pillrets tidsålder, den sexuella revolutionen och den kvinnliga mytbildningen, har föreställningen att lyckas i livet gått före familjesolidariteten och uppenbarligen erövrat den kvinnliga fantasin". "Dagens hustru", säger Rudolph W. Nemser, i en förstad till Washington D.C., "är mindre villig att tolerera oförenlighet utan att ifrågasätta sin situation. Mannen däremot är mer villig till att acceptera konsekvenserna av ett dåligt äktenskap och vill bevara det". Enligt psykiatriker Wahl håller kvinnor på att bli mer krävande vad gäller sexuell tillfredsställelse och mer intoleranta mot sexuell oförenlighet." Skilsmässa i Iran Det stigande skilsmässoantalet är inte begränsat till Amerika. Det är tidens världsomfattande sjukdom. Var än västerländska manér, seder och bruk har påverkat människors liv har antalet skilsmässor gått upp. I Iran exempelvis finner man fler skilsmässofall i städerna än på landet. I Tehran, där västerländskt uppförande och vanor är mer utbredda inträffar skilsmässofall i större antal än i andra städer. I den iranska dagstidningen "Itila'at" gjordes ett kort statistiskt protokoll över äktenskapen och skilsmässorna i Iran. Det framkom att "mer än en fjärdedel av de registrerade skilsmässorna helt är förknippade med området runt Tehran, dvs 27% av de registrerade skilsmässorna inträffade i Tehran, trots att Tehrans befolkning uppgår till tio procent av landets totala befolkning. I det stora hela så är skilsmässoprocenten i Tehran högre än äktenskapsprocenten. Äktenskapen i Tehran uppskattas till 15% av alla äktenskap i hela landet". Förhållandena i skilsmässo-infekterade Amerika Låt oss nu lämna åt sidan problemet med det ökande skilsmässoantalet i Amerika. Av artikeln i tidskriften "Newsweek", framgick att en amerikansk kvinna föredrar sina egna nöjen och glädjeämnen framför det egna hemmets trygghet och välbefinnande. Låt oss gå ytterligare ett steg tillbaka och undersöka varför den amerikanska kvinnan har blivit så här. Utan tvivel är det inte relaterat till den amerikanska kvinnans natur den måste ha någon samhällelig orsak. Det är säkerligen de sociala förhållandena i Amerika som har skapat denna mentalitet bland de amerikanska kvinnorna. Våra västvärldsdyrkare försöker leda och styra in Irans kvinnor på den väg som amerikanska kvinnor har passerat. Om deras önskan går till uppfyllelse kan det inte råda något tvivel om att den iranska kvinnan och det iranska familjelivet kommer att möta samma öde som den amerikanska kvinnan, och det iranska hemmet kommer att bli som det amerikanska hemmet. Veckotidningen "Bamshad" skrev i en artikel följande: "Se hur långt förhållandena har gått! Det franska folkets röst har höjts i protest". "Amerikanarna har nu gått till överdrift!". Denna rubrik är från en artikel i den franska tidningen "France-Soir", vilken säger att i mer än två hundra restauranger och kabaréer i staten Kalifornien så arbetar kvinnliga uppassare utan BH. Av artikeln framgår att en speciell åtsittande dräkt liknande en baddräkt, som inte täcker brösten, officiellt har erkänts såsom arbetskläder i San Fransisco och Los Angeles. I staden New York visar ett ansenligt antal biografer bara porrfilmer, och de nakna bilderna av kvinnor vid deras entré möter ögonen. Dessa filmer kallas "Hustrubyte", "Syndens flickor", "Avslöjande trosor", osv. I skyltfönstren och tidningskiosker är det mycket få böcker som inte har en bild av en naken kvinna på omslaget. Även klassikerna är inget undantag från denna regel. Bland dessa böcker kan man hitta ett stort antal böcker med titlar såsom: "Den amerikanske mannens sexuella uppförande", "Det sexuella uppförandet hos västerländska män", "Det sexuella uppförandet hos ungdomar under tjugo år", "Nya metoder i sexuellt uppförande baserat på de senaste undersökningarna". Förvånad och tankfull, frågade sig "Författaren till artikeln i "France-Soir", vid det här laget: "Hur långt vill Amerika gå?" Vid denna punkt skriver "Bamshad". "Sanningen är den att den kommer att gå varthän den vill" ... bara mitt hjärta värker för mina landsmän som tror att de har funnit ett idealiskt mönster att följa, och är fullständigt förvirrade på denna väg. Så det är klart att om en amerikansk kvinna har blivit lekfull och föredrar sina egna nöjen framför att vara sin man och sitt hem trogen, så kan man inte klandra henne. Det är de samhälleliga förhållandena som har slagit det förstörande slaget mot hushållets rötter. Det är underligt att vår tids ledare ständigt uppmuntrar de sociala orsakerna till skilsmässa, och familjens söndring. Ibland försöker de överträffa varandra i sina försök i denna riktning, och sedan höjer de klagoropen och undrar varför skilsmässor ökar. Å ena sidan ökar de, de skilsmässobringande faktorerna, och å andra sidan vill de undertrycka den med lagens kraft. Det är som att be om det omöjliga. Förutsättningar Låt oss börja diskutera ämnet från dess grund. Först skall vi se huruvida skilsmässa i princip är en bra sak eller en dålig åtgärd. Skall tillflykten till skilsmässa vara fullständigt oinskränkt? Om skilsmässa är en god sak, så är varje omständighet som ökar den redan ökande förekomsten av skilsmässa helt riktig. Skall skilsmässa helt och hållet förbjudas. Skall man tvinga parterna i ett äktenskap att för evigt bevara äktenskapet intakt? Skall man ta itu med varje varje omständighet och förnyelse som orsakar en förslappning i det heliga äktenskapets förening. Finns det någon tredje väg? Lagen skall inte helt och hållet spärra vägen till skilsmässa för man och kvinna, utan hellre lämna vägen öppen för det i de fall där det anses nödvändigt och oundvikligt. När lagen inte fullständigt förbjuder det ska samhället samtidigt vidta lämpliga åtgärder och åstadkomma sådana villkor att orsakerna till oenigheter mellan man och kvinna inte inträffar. Samhället skall inta en fast ståndpunkt mot de orsaker som är källan för mannens och hustruns oförenlighet och separation vars resultat är övergivna barn. Om samhället själv skapar orsakerna till skilsmässa kan inga legala förbud bli fruktbara. Om det anses som riktigt att lagen ska hålla dörren till skilsmässa öppen måste man då klargöra under vilka omständigheter och på vilket sätt denna möjlighet kan utnyttjas? Ska den bara förbli öppen för mannen, eller bara för hustrun, eller för båda två? Skall både mannen och kvinnan ha samma rättigheter till skilsmässa? Ska lagen tillåta att både man och hustru går ifrån äktenskapet på samma vis, eller är det att föredra att för var och en, mannen och hustrun, ska det vara olika tillvägagångssätt för att lösa upp detta band. Allt som allt är det fem synvinklar från vilka problemen med skilsmässa kan diskuteras: 1- Oväsentligheten med skilsmässa, och bortlyftande av all moralisk och legal återhållsamhet och hinder för kontrollen av skilsmässa. De människor som stöder denna åsikt betraktar äktenskapet som en källa till sexuell njutning, och kan inte föreställa sig att den har en aspekt av okränkbarhet, och anser inte att familjens okränkbarhet är en tillgång för samhället. De tror, i enlighet med talesättet att "den andra kärleken är mer njutbar", att ju fortare man går in i ett nytt äktenskap desto större källa för sexuell njutning. Med det här synsättet har både det sociala värdet med hemmets frid blivit ignorerad, liksom glädjen, renheten, hjärtligheten och lyckan som finns i ett varaktigt äktenskap, och förekomsten och erkännande av två själars förening har föraktats. Denna synpunkt är den mest ytliga och den mest lättsinniga. 2- Äktenskapet är ett heligt avtal. Det är en förening av hjärtan och själar och bör alltid bevaras intakt och tryggt. Ordet "skilsmässa" skall strykas från det mänskliga samhällets vokabulär. En kvinna och en man som gifter sig med varandra skall veta att ingenting utom döden kan skilja dem åt. Denna synpunkt är den som den katolska kyrkan har vidmakthållit under århundranden och som den inte är beredd att ge upp till något pris. Anhängare av denna åsikt är i avtagande i världen. Förutom i de katolska Italien och Spanien är denna lag inte förordnad nu för tiden. Då och då läser vi i tidningarna hur klagoropen från Italiens män och kvinnor höjs emot denna lag, de försöker att få skilsmässolagen officiellt erkänd, så att många misslyckade äktenskap kan förhindras i deras oroliga land. För en tid sedan publicerades översättningen av en artikel från "Daily express" i en iransk dagstidning under rubriken "Italienskt äktenskap - Kvinnans slaveri". Enligt artikeln har många italienare illegala sexuella relationer därför att de inte får skilja sig. Enligt artikeln . "Tror mer än fem millioner italienare att deras liv inte är annat än ren synd och otillåtna relationer". I samma tidning citeras det från den franska "Le Figaro" att otillgängligheten för skilsmässa är anledningen till stor betryckning ibland det italienska folket. Det är många människor som har givit upp sitt italienska medborgarskap av just den anledningen. Ett italienskt institut undersökte till slut de italienska kvinnornas åsikt, huruvida införandet av bestämmelser för skilsmässa var emot de religiösa principerna eller inte. 97% av kvinnorna gav ett negativt svar. Kyrkan håller fast vid sin åsikt, och argumenterar ännu mer till stöd för heligheten och okränkbarheten av äktenskapets avtal. Äktenskapets helgd, en nödvändighet för dess okränkbarhet och oförstörbarhet är naturligtvis acceptabel, förutsatt att mannens och hustruns relationer tryggt kan bibehållas i praktiken, men det uppkommer tillfällen när förenligheten mellan man och hustru är omöjlig. Vid sådana tillfällen är det inte genomförbart att hålla dem fastbundna vid varandra med lagens kraft och kalla det en förening mellan man och hustru. Förkastandet av kyrkans åsikt är säker. Det är inte otroligt att kyrkan kan ändra sin övertygelse, så det är inte nödvändigt att granska och vidare diskutera kyrkans synpunkter. 3- Äktenskapet kan upplösas och avbrytas av mannen. För hustrun är det inte upplösningsbart alls pga hennes godtycke. Förr i tiden hyste man kanske denna åsikt, men nu för tiden tror jag inte att det finns några som stöder denna åsikt. Hur som helst, även detta kräver inga ytterligare diskussioner och kritik. 4- Äktenskapet är heligt och familjefriden bör respekteras, men tillgripandet av skilsmässa på särskilda villkor för både mannen och hustrun skall vara möjligt. Dessutom, sättet att ta sig ur denna återvändsgränd ska vara samma för båda. De som stöder identiska rättigheter för man och kvinna i familjeärenden och som felaktigt framställer detta som jämlika rättigheter stöder också detta synsätt. Enligt den här gruppens åsikt ska alla de villkor, krav och begränsningar som gäller för hustrun också gälla för mannen och på exakt samma sätt som mannen har möjlighet att ta sig ur denna återvändsgränd skall kvinnan också ha den rätten. Eventuella skillnader skulle vara diskriminerande och orättvist. 5- Äktenskapet är heligt, och familjefriden bör respekteras. Skilsmässa är en obehaglig och avskyvärd sak. Samhället är ansvarig för att ta bort orsakerna och uppmuntran till skilsmässa, men på samma gång skall inte lagen spärra vägen till skilsmässa för oförenliga äktenskap. Vägen att komma ifrån äktenskapets band skall hållas öppen för mannen likaväl som för hustrun. Dörren som mannen ska gå igenom för att komma ut ifrån denna situation är annorlunda än den som hustrun ska gå igenom. Ett av de ämnen i vilket en man och en kvinna har olika rättigheter är skilsmässa. Det här är den åsikt som islam har framställt, och de islamiska länderna, om än halvhjärtat, agerar därefter. Föregående sida                                                                      Nästa sida