DEL V Kvinnans mänskliga ställning i koranen Vilken sorts väsen föreställer sig islam kvinnan? Anser den henne vara mannen jämlik i termerna av värdighet, och respekt tillhörande henne, eller är hon sedd som tillhörande en underlägsen art? Den speciella islamiska filosofin angående familjens rättigheter Islam har en speciell filosofi angående familjerättigheterna för män och kvinnor, vilken är i motsats till vad som har pågått i de sista fjorton århundradena och till vad som faktiskt händer nu. Islam tror inte på en sorts rättighet, en sorts plikt och ett sorts straff för både män och kvinnor i varje exempel. Enligt islam är en uppsättning av rättigheter, plikter och straff mer passande för män och en uppsättning mer passande för kvinnor. Resultatet blir då att vid en del tillfällen har islam tagit en liknande ställning för både kvinnor och män, och vid andra tillfällen en annorlunda ställning. Varför är det så, och vad är dess grund? Är det också därför att islam, som många andra religioner, har ett nedsättande synsätt gällande kvinnor. Är kvinnan enligt islam av en underlägsen art, eller har den några andra orsaker och en annan filosofi? I väst framställs de islamiska lagarna om hemgift, underhåll, skilsmässor, och polygami som föraktfull mot, och en förolämpning för det kvinnliga könet. De försöker på detta sätt att skapa ett intryck av att dessa bestämmelser bara bevisar att det endast är mannen som blivit gynnad. De säger att alla regler och lagar i världen före 1900-talet, grundades på den föreställningen att mannen, på grund av sitt kön, är en ädlare varelse än kvinnan, och att kvinnan enbart var skapad för nytta och gagn till mannen. Islamiska rättigheter rörde sig också i samma omloppsbana för mannens intressen och nytta. De säger att islam är en religion för män, att den inte har erkänt kvinnan som en fullständig mänsklig varelse och att den inte har föreskrivet lagar för henne, som är nödvändiga för en mänsklig varelse. Hade islam bedömt kvinnan som en fullständig mänsklig varelse skulle den inte ha föreskrivit polygami, den hade inte givit mannen rätten till skilsmässa, den hade inte gjort vittnesbörden från två kvinnor till det samma som från en man, den hade inte givit mannen ledarskapet för familjen, den hade inte gjort en kvinnas arvsrätt hälften av mannens arvsrätt, den hade inte tolererat att en kvinna blir "prissatt" i hemgiftens namn, den hade inte tillgodosett hennes ekonomiska och sociala oberoende, och den hade inte gjort henne till mannens "piga", som han är tvungen att "hålla". Enligt denna uppfattning har islam förmjukande åsikter om kvinnan, och anser henne bara vara en tillgång för avel av fler människor, och en nödvändig grundförutsättning för det. De tillägger att även om islam är en religion av jämlikhet och har bibehållit verklig jämlikhet i andra situationer har den inte observerat det i fallet man och kvinna. De säger att islam har tillgodosett diskriminerande och prioriterande rättigheter för män. Om den inte hade i åtanke de diskriminerande och prioriterande rättigheterna för män hade den inte föreskrivet de ovanstående lagarna. Om vi bryter upp dessa argument till ett aristoteleskt logiskt mönster skulle det ha följande form: Om islam hade ansett kvinnan vara en fullständig mänsklig varelse hade den föreskrivet jämlika och likartade rättigheter för henne, men den har inte föreskrivet jämlika och likartade rättigheter för henne. Därför anser den inte kvinnan vara en fullständig mänsklig varelse. Jämlikhet eller likhet? Den grundläggande punkten som används i dessa argument är att det nödvändiga resultatet av att män och kvinnor delar den mänskliga hedern och ärbarheten är att deras rättigheter ska vara samma identiska. Vi måste dock bestämma exakt vad som är det nödvändiga resultatet av att män och kvinnor delar den mänskliga värdigheten. Är den nödvändiga slutsatsen att var och en utav dem skulle ha jämlika rättigheter med den andra, så att där inte skulle bli några privilegier eller prioteringar till förmån för någon utav dem? Eller är det nödvändigt att rättigheterna för män och kvinnor, förutom att ha jämlikhet och jämställdhet, också skulle vara exakt detsamma, och att det inte skulle vara någon skillnad som helst för arbete och plikter? Utan tvivel så kräver mannen och kvinnan lika delar i mänsklig värdighet, och deras jämlikhet såsom mänskliga varelser, att de har jämlika mänskliga rättigheter, men hur kan det bli identiska rättigheter? Om vi kan börja med att sätta åt sidan imitationer och det blinda följandet av den västerländska filosofin, och tillåta oss själva att tänka och fundera över de filosofiska idéerna och åsikterna som har kommit till oss från dem, så måste vi först se huruvida identiska rättigheter är eller inte är nödvändigt för jämlika rättigheter. Jämlikhet är annorlunda från likvärdighet. Jämlikhet betyder jämställd och jämlika, och likvärdiga för att de är exakt likadana. Det är möjligt att en fader fördelar sin rikedom jämlikt och jämställt bland sina söner, men han kanske inte fördelar det likvärdigt. Det är exempelvis möjligt att en fader har olika slags rikedomar: Han kanske äger en firma, en del odlad mark och dessutom en del fasta egendomar, men, på grund av att han har granskat sina söner och funnit olika begåvningar bland dem, till exempel, så kanske han upptäckte att en utav dem hade en begåvning för affärer, och den andra hade förutsättningar för jordbruk, och den tredje hade förmåga att sköta fasta egendomar. När han då ska fördela sina rikedomar bland sina söner under sin livstid, och med tanke på att han måste ge jämlikt till sina söner, värdemässigt sett, och att där inte får bli någon favorisering och ej heller diskriminering, så testamenterade han sina rikedomar enligt de begåvningar som han hade funnit hos dem. Det är skillnad mellan kvantitet och kvalité. Det är skillnad mellan jämlikhet och att vara exakt likadana. Vad som är säkert är att islam inte anser det vara identiska eller exakt likadana rättigheter mellan man och kvinna, men den har aldrig trott på prioritering och diskriminering till männens fördel. Islam har också observerat principen om jämlikhet mellan man och kvinna. Islam är inte emot jämlikheten mellan man och kvinna, men den samtycker inte till att de har identiska rättigheter. Orden "jämlikhet" och "likställdhet" har fått en sorts helighet över sig, därför att de omfattar innebörden av jämlikhet och frånvaron av diskriminering. Dessa ord är lockande och får respekt från åhörarna, speciellt när dessa ord är sammankopplade med ordet "rättigheter". "Jämlika rättigheter" så vacker och helig denna ordkombination är! Kan det finnas någon med ett samvete och ett naturligt moraliskt sinne, som inte vårdar dessa två ord? Men hur kommer det sig att vi, som en gång var fanbärare för kunskap, filosofi och logik, har hamnat i en sådan ställning att andra vill påtvinga oss sina åsikter om identiska rättigheter för män och kvinnor i det heliga namnet av jämlika rättigheter. Det är precis som någon som vill sälja kokta rödbetor och kallar dem päron. Vad som är säkert är att islam inte har beviljat samma rättigheter för män och kvinnor i allt, på samma sätt som den inte har påbörjat samma plikter och straff för båda vid alla tillfällen. Är då den totala summan av alla rättigheter som har etablerats för kvinnor mindre värda än de rättigheter som beviljats männen? Varför har islam beviljat olika rättigheter för män och kvinnor vid vissa tillfällen? Varför tillät den inte samma rättigheter för båda? Hade det inte varit bättre för männen och kvinnornas rättigheter om de hade varit både jämlika och identiska, eller är det att föredra att rättigheterna bara skulle vara jämlika men inte samma? För att grundligt kunna studera denna punkt, är det nödvändigt att vi diskuterar den i tre delar: 1- Islams åsikt om kvinnans mänskliga ställning från skapelsens synpunkt. 2- Vad är orsaken till skillnaderna som existerar i skapelsen av man och kvinna. Är dessa skillnader orsaken till att det är olikheter i deras naturliga rättigheter, eller inte? 3- Den grundläggande filosofin bakom de skillnader som finns i islamisk lag för män och kvinnor. Är dessa filosofiska orsaker fortfarande berättigade och håller de fortfarande eller inte? Kvinnans ställning i islams världssyn Koranen är inte bara en samling lagar. Den innehåller inte enbart en rad av torra befallningar och lagar utan förklaringar. Den innehåller lagar, återger historiska skeenden, förmaningar och förklaringar av skapelsen samt oräkneliga andra ämnen. Koranen lägger fram regler för handlingar i form av lagar för en del tillfällen, så förklarar den också existensen och varandet. Den förklarar hemligheterna med skapelsen av jorden och himlen, växter, djur och människan, och hemligheten med liv och död, storhet och lidande, tillväxt och förfall, rikedom och fattigdom. Koranen är inte en filosofisk avhandling, men den har rättframt förklarat och uttryckt sina synpunkter angående de tre grundläggande filosofiska ämnena: universum, människan och samhället. Koranen lär inte bara ut lagarna för de troende, den ger inte bara förmaningar och råd, utan begåvar också sina efterföljare med ett särskilt sätt att tänka, en speciell syn på världen, med dess förklaringar av skapelsen. Det grundläggande hos alla islamiska budord om sociala ärenden, till exempel, ägarskap, regeringen, familjerättigheter och så vidare, är samma förklaring som koranen ger om skapelsen och förhållandena i världen. Ett av de ämnen som tas upp i den heliga koranen är skapelsen av kvinnor och män. Koranen var inte stillatigande på denna punkt. Den förser heller inte de som pratar nonsens med någon chans att lägga fram sina egna filosofier om lagar om män och kvinnor, och sedan anklaga islam för att ha en förringande attityd mot kvinnorna. Islam har redan lagt fram dess åsikter angående kvinnan. Om vi vill se vad koranens åsikt om skapelsen av kvinnan och mannen är, är det nödvändigt att se på frågan om deras skapelse såsom det är behandlat i andra religionens böcker. Koranen var inte stillatigande på denna punkt heller. Vi skall se huruvida koranen anser mannen och kvinnan vara av en natur eller två. Med andra ord, huruvida kvinnan och mannen har en natur och ett väsen, eller två. Koranen lägger mycket klart fram i flera koranverser att: "Vi skapade kvinnan från mannens natur och från ett väsen samma som mannens väsen". När det gäller den första, Adam, säger koranen: "Som skapade dig från en enda själ, och skapade från den dess maka" (koranen, 4:1). Med avseende på alla män säger koranen på flera ställen: "Allah skapade din maka av din egen natur". Det finns inga spår i koranen av vad som finns i en del andra heliga böcker: Att kvinnan skulle härstamma från någonting annat som var lägre än mannen, att kvinnan skulle vara en parasit och av underordnad ställning, att Adams maka, Eva, skulle vara skapad av Adams vänstra revben. I islam finns ingenting som förringar kvinnan i islam. En annan av de föraktfulla synsätt som existerade förr i tiden och som har lämnat en oönskad effekt i världslitteraturen är att kvinnan är upphovet till synden och att hennes existens är källan till synd och frestelse. Kvinnan beskrivs som en liten djävul. Enligt dessa ligger en kvinna bakom varje synd och brott som en man har utfört. Enligt dem är mannen i sig själv oskyldig till någon synd, det är kvinnan som drar honom mot synden. De säger att Satan inte kan hitta vägen till mannen. Det är bara genom kvinnan som Satan kan vilseleda mannen. Satan frestar kvinnan och kvinnan frestar mannen. De säger att Satan lyckades lura Adam genom en kvinna. Satan frestade Eva och Eva frestade Adam. Koranen skildrar berättelsen om Adams och paradiset, men säger aldrig att Satan eller en orm frestade Eva och att hon frestade Adam. Inte heller beskriver koranen Eva som den huvudansvarige personen. Koranen frikänner inte henne från synden heller. Koranen säger: "Å Adam, ärv, du och din hustru, Trädgården, och åt av den var du vill" (7:19). Närhelst koranen beskriver ämnet om Satans frestelse, använder den uttalandet i tvefaldig form (refererar till två personer). Den säger. "Satan frestade dem båda". (7:20) "Han ledde dem båda i villfarelse". (7:22) " Och han edsvor dem båda. I sanning, jag är för er båda en uppriktig rådgivare" (7:21). På detta sätt motbevisar koranen starkt missuppfattningen som var allmänt förekommande på den tiden och fortfarande finns i vissa områden och bland vissa människor i denna värld. Koranen befriar kvinnlig från anklagelsen att hon skulle vara källan till frestelse och synd, och till hälften en djävul. Ett annat föraktfullt synsätt som finns om kvinnan är hennes själsliga förmåga. De säger: "En kvinna kan inte komma till himlen. En kvinna kan inte genomkorsa de själsliga och gudomliga stegen för upplysning. En kvinna kan inte uppnå närhet till Gud såsom en man kan. "Koranen har gjort det fullkomligt klart i ett stort antal verser, att belöningar i livet efter döden och närheten till Gud inte beror på könet, utan på tron och gärningar, vare sig det är man eller kvinna. För varje stor och gudfruktig man nämner koranen en stor och gudfruktig kvinna bredvid honom. Makarna till Adam och Abraham, och mödrarna till Moses och Jesus är nämnda med stor högaktning. Även om koranen refererar till fruarna till Noa och Lot såsom ovärdiga sina män, sa ignorerar den inte hustrun till Farao som en kvinna av betydelse under kontrollen av en avskyvärd man. Det kan sägas att koranen medvetet söker att hålla en balans i dess berättelser och att huvudrollen inte är begränsad till män. Om Moses mamma säger koranen: "Så vi uppenbarade för Moses moder: Så amma honom, då, när du ängslas för honom, kasta honom i vattnet, och räds inte, ej heller sörj, för Vi skall återföra honom till dig" (28:7) Om Maria säger koranen att hon uppnådde en sådan hög själslig nivå att änglarna brukade besöka henne i hennes bönenisch och konversera med henne. Föda var tillhandahålla genom en osynlig källa. Hon hade uppnått en sådan hög ställning av Gudomlig ynnest att det högeligen förvånade profeten från den tiden, och översteg hans egen nivå. Zakaria (profeten) var förstummad när han såg på henne. I islams tidiga historia figurerar många gudfruktiga och utmärkande kvinnor. Det kan vara få män som kan nå den höga ställningen som Khadijah(9) och ingen man utom den heliga profeten själv och Ali kunde uppnå samma ställningen som Zahra(10). Zahra överträffade sina söner, imamer, och alla profeter, med undantag av sin fader, Mohammad (fvmh). Islam gör ingen skillnad emellan man och kvinna på resan från denna värld mot Gud, al-Haqq. Den enda skillnaden som islam gör är resan från al-Haqq till denna värld, i återvändandet till människosläktet och medförande det profetiska budet, och här är det erkänt att mannen är mer passande. Ett annat förringande synsätt som hålls i samband med sexuell återhållsamhet och att vara ensamstående och leva i celibat. Hos en del religioner uppfattas sexuellt umgänge som någonting orent. Enligt dessa religioner kan bara de som lever i celibat uppnå själslig ställning. En religiös ledare, känd över hela världen, sade: "Gräv upp äktenskapets träd med oskuldens spade. "Samme religiöse ledare tillåter bara äktenskap som något ont att skydda mot större ondska. Med andra ord, de upprätthåller att, eftersom majoriteten av människorna inte kan utstå prövningen att förbli i celibat, och kan förlora självkontrollen och på så sätt bli offer för fördärvelse och ge efter för sexuella kontakter med många kvinnor är det bättre att de gifter sig och inte har sexuella relationer med fler än en kvinna. Grundorsaken till sexuell avhållsamhet och celibat är en känsla av motvilja emot det kvinnliga könet. Dessa människor anser att kärlek till kvinnor är en av det största moraliska fördärvet. Islam har kämpat våldsamt emot denna vidskepelse. Den anser äktenskapet vara heligt och total avhållsamhet mot den mänskliga naturen. Islam anser kärleken till kvinnorna vara en del av den profetiska moralen. Profeten har sagt: "Kärleken till kvinnorna är del av profeternas moral". Profeten brukade säga: "Tre saker är kära för mig: parfym, kvinnor och böner". Bertrand Russel säger: "I alla lagsamlingar om moraliskt uppförande så finns där en sorts motvilja för sexuella relationer utom i islam. Islam har föreskrivet regler och begränsningar med hänvisning till dessa relationer av sociala orsaker, men har aldrig ansett det vara en avskyvärd och oren sak." En annan förringande åsikt angående kvinnor var att hon är bara ett medel för att föra mannen till existerande, och att hon var skapad för mannen. Dessa idéer kan man aldrig finna i islam. Islam har mycket utförligt förklarat grunden för den slutliga orsaken, den säger helt klart att jorden och himlen, molnen och vinden, växterna och djuren alla hade blivit skapade för mannen. Men den säger aldrig att kvinnan var skapad för mannen. Islam säger att man och kvinna var och en är skapade för varandra: "De är en skrud för dig (man) och du är en skrud för dem". (koranen 2:187) Om koranen ansåg att kvinnan hade skapats för män skulle den säkert ha tagit hänsyn till detta faktum i sina lagar. Eftersom islam inte anser kvinnan vara en parasit på mannen kan man inte finna något spår eller spegling av denna idé i dess speciella föreskrifter gällande man och kvinna. Ett annat förringande synsätt som existerade förr i tiden var att kvinnor ansågs vara ett oundvikligt och nödvändigt ont. Många män, trots alla förtjänster och fördelar de erhöll från kvinnor, betraktade dem föraktfullt och ansåg dem vara en källa till olyckor och elände. Den heliga koranen har speciellt poängterat det faktum att kvinnan är en välsignelse för mannen, och en källa till tröst och lindring för hans hjärta. Ännu ett förringande synsätt var att kvinnan spelade en mycket obetydlig roll i att föra avkomma till världen. Araber från den för-islamiska tiden, och vissa andra människor, såg på kvinnorna som en förvaringsplats för mannens sperma. Enligt dessa var mannens sperma det verkliga fröet till barnet. Kvinnans uppgift bestod av att förvara säden säkert och att ge näring åt fosteret. Koranen säger i flera verser att: "Du är skapad från man och kvinna". Sammanfattningsvis kan man säga att både från en filosofisk synpunkt och från dess förklaring av skapelsen har inte islam några förringande idéer angående kvinnor. Snarare har den sett till att alla de ovannämnda kränkande åsikterna är förkastade. Jämlikhet, men inte enhetlighet Vi har sagt att islam har en speciell filosofi angående relationerna och rättigheterna för män och kvinnor inom familjen, vilket skiljer sig från det som var aktuell t för fjorton århundraden sedan, och inte heller överensstämmer med vad som är accepterat i dagens värld. Vi har redan förklarat att det i islam råder inget tvivel om att man och kvinna är jämlika som mänskliga varelser. Enligt islam är både en kvinna och en man båda mänskliga varelser och båda är tilldelade jämlika rättigheter. Det som har hållits i åtanke i islam är att kvinna och man, grundat på just det faktum att en är kvinna, och den andra en man, inte är identiska med varandra på många sätt. Världen är inte exakt densamma för båda två, och deras natur och läggning var inte menade att vara likadana. Slutligen kräver detta att i åtskilliga rättigheter, plikter och straff så ska de inte ha identiska placeringar. I den västerländska världen försöker de nu skapa enhetlighet och identiska lagar, regler, rättigheter och funktioner mellan kvinnor och män, medan de ignorerar de medfödda och naturliga skillnaderna. Det är här som skillnaden mellan islams inställning och den i det västerländska systemet står att finna. Således står tvisten mellan å ena sidan de som stöder islamiska rättigheter och å andra sidan de som stöder det västerländska systemet. Frågan gäller identiska och exakt likadana rättigheter för kvinnor och män och inte om jämlika rättigheter. "Jämlika rättigheter" är en oäkta etikett som väst-följare har klistrat på som en västerländsk souvenir. Jag har alltid undvikit användningen av denna falska etikett och användningen av denna fras som kom att betyda ingenting annat än enhetlighet och identiska rättigheter för kvinnor och män i stället för genuina jämlika rättigheter. Jag säger inte att åberopandet av jämlika rättigheter för kvinnor och män ingenstans i världen hade eller har, någon mening, och inte heller säger jag att varje dåvarande och nuvarande lag i världen angående mäns och kvinnors rättigheter, var genomförd på grund av jämlikhetens värde och bedömning, och att det är bara det identiska som blev uteslutet. Nej, jag har inget sådant anspråk. Europa före 1900-talet är det bästa beviset. Då saknade kvinnorna alla mänskliga rättigheter i Europa. Kvinnorna hade inte rättigheter jämförbara med männens. I den plötsliga utvecklingen av rörelsen som uppstod på mindre än ett århundrade, i kvinnans namn och för kvinnan förvärvade hon nästan samma rättigheter som mannen. Med hänsyn till den kvinnliga naturens uppbyggnad och hennes fysiska och psykiska behov förvärvade hon aldrig rättigheter jämförbara med männens. För om en kvinnas önskan är att få rättigheter jämförbara med mannens, och lycka jämförbar med mannens, så finns det bara ett sätt att nå det målet, och det är att hon glömmer bort identiska rättigheter med mannen, och tror på rättigheter mer passande för henne själv. Bara på detta sätt kan enighet och verklig uppriktighet uppnås mellan man och kvinna. Det är bara då kan kvinnan kan erhålla lycka jämförbar, eller bättre, än mannen. Då kan mannen, av uppriktighet och utan några förringande tankar, vara färdig att erkänna henne jämlik och ibland med bättre rättigheter än sina egna. På samma sätt påstår jag inte alls att rättigheterna som i praktiken har blivit våra kvinnors lott, i vårt tillsynes islamiska samhälle, är jämlika i värde med de rättigheter som män har haft. Jag har sagt många gånger att det är väsentligt att göra en ordentlig undersökning av det utsatta läget för kvinnorna, och att många rättigheter som givits kvinnorna av islam, har i praktiken blivit ignorerade och borde återställas till dem, men inte att vi blint ska följa och imitera de västerländska sätten, vilket har medfört tusentals olyckor för dem, och givit ett förskönat namn för en felaktig princip. På så sätt belastas kvinnor, som redan har den österländska sortens motgångar med den västerländska sortens motgångar. Vår synpunkt är att olikheter i mannens och kvinnans rättigheter skall iakttagas i sådan utsträckning som naturen har format och skapat dem olika. Detta stämmer bättre överens med rättvisan och med naturliga rättigheter, och kommer att både säkra en god familjeanda och dessutom resultera i en bättre samhällsutveckling. Det måste bli fullständigt klart att vi hävdar att rättvisa och de naturliga och mänskliga rättigheterna för man och kvinna kräver olikheter i vissa regler. Således har vår diskussion en fullständigt filosofisk inriktning: Den är sammankopplad med rättigheternas filosofi och sammankopplad med en princip som kallas principen för rättvisa, som är en av de viktigaste pelarna i islamisk teologi och rättsvetenskap. Principen för rättvisa är samma fundamentala princip som skapade regeln om förnuftets harmoni och den islamiska religiösa lagen. Om det kan fastslås att rättvisan kräver att ett speciellt rättesnöre skall vara på det ena eller andra sättet och att allt annat skulle leda till synd och orättvisor, skall den religiösa lagen i enlighet med islamisk och framför allt shi'itisk rättsvetenskap styras av förnuftet. Genom att förklara och klargöra rättvisans underliggande mening har islamiska rättslärda lagt grunden för rättigheternas filosofi. Som ett resultat av beklagansvärda historiska händelser kunde de inte fortsätta arbetet de hade påbörjat. Det viktigaste när det gäller de mänskliga rättigheterna och rättvisans princip som ligger bortom konventionell lag föreslogs först av muslimerna. De lade grunden till de rättigheter som är både naturliga och av stort behov i intellektuellt betraktande. De islamiska lärda kunde emellertid inte fortsätta detta arbete och, efter ett uppehåll på ungefär åtta århundraden fortsatte europeiska tänkare och filosofer arbetet. De senare gav sig själva äran för det arbetet. Å ena sidan så arbetade de på de sociala, politiska och ekonomiska filosoferna, och, å andra sidan så informerade de individer, samhällen och nationer och förklarade för dem livets värde och deras rättigheter såsom mänskliga varelser. De påbörjade olika rörelser, anstiftade revolutioner och ändrade världen. Enligt min uppfattning, frånsett historiska orsaker, har psykologiska och geografiska orsaker också spelat sin roll i skapandet av denna situation varigenom den islamiska östern inte följde upp dessa rättigheter som är intellektuellt oumbärliga och vars grund de hade lagt. Detta är en av olikheterna i mentaliteten mellan öst och väst. Öst har en benägenhet för det etiska tänkandet, medan väst är böjd mot idén om rättigheter. Öst är under en moralisk förtrollning och väst är förälskad i rättigheter. Österlänningen har med kraft av sin österländska natur föreställt sig sin mänsklighet såsom bestående av att uppträda med godhet och tolerans, att vara vänlig mot sina medmänniskor och att uppföra sig generöst gentemot dem. En västerlänning sätter en ära i att förverkliga sina rättigheter, att skydda dem, och tillåter inte någon att inkräkta på det heliga området av hans rättigheter. Mänskligheten behöver etik likaväl som rättigheter. Det är sammankopplat med rättigheter såväl som med moral, och ingendera av de två, rättigheter eller moral är i sig själv ett kriterium för mänskligheten. Den heliga religionen islam har den stora förmånen av att ha godkänt både rättigheter och etik. I islam är uppriktighet och rätt handling moraliskt sett en förtjänst och kunskap om rättigheter och att försvara dem anses också som en förtjänst, liksom att vara mänsklig. Den speciella österländska mentaliteten är emellertid i arbete. Trots det faktum att begreppet om rättigheter och yrkandet på moralitet från början båda kom från islam, så lät östern gradvis släppa rättigheterna och ställde in uppmärksamheten på moralen. Vår huvudpunkt är att problemet som vi nu konfronteras med, är ett problem om rättigheter, ett filosofiskt och intellektuellt problem, ett problem baserat på resonemang och argument. Det är nära förknippat med rättvisans realitet och rättvisans natur. Rättvisa och rättigheter existerade före någon lag hade genomförts i världen. Antagandet av en lag kan inte förändra rättvisans realitet och de mänskliga rättigheterna för människosläktet. Montesquieu sade: "Innan människan skapade lagarna måste det ha funnits förhållanden grundade på lagar och på rättvisa mellan varelser. Existensen av dessa relationer var i sig själv orsaken till skapandet av lagarna. påståendet att det finns ingen annan rättvisa eller orättvisa, frånsett de allra första faktiska lagarna bestående av befallningar och förbud är som att påstå att en cirkels radie skulle inte vara lika långa innan vi ens har ritat denna cirkel". Herbert Spencer sade: "Rättvisa är förknippat, inte med känslor, utan med något annat som är individens naturliga rättigheter. För att rättvisan ska ha en yttre realitet är det nödvändigt att ta hänsyn till rättigheter och medfödda skillnader". Europeiska filosofer som upprätthöll och fortfarande upprätthåller denna åsikt är många. Tillkännagivandet och manifestationerna som drogs upp, och de material som införlivades under rubriken "mänskliga rättigheter" har sin ursprungskälla i just denna teori om naturliga rättigheter. Det var med andra ord teorin om naturliga och medfödda rättigheter som återuppstod i form av deklarationen om mänskliga rättigheter. Vad Montesquieu, Spencer och andra har sagt om rättvisa är exakt samma sak som de islamiska teologerna har sagt om den inneboende intellektuella kapaciteten att bestämma "rätt" och "fel", och den verkliga innebörden av rättvisa. Bland de islamiska rättslärda fanns det några individer som vägrade att acceptera idén om instinktiva rättigheter och ansåg rättvisa såsom något konventionellt. Bland européerna trodde man också det. Engelsmannen Hobbs vägrade acceptera att rättvisa hade en verklig existens. Deklarationen om mänskliga Rättigheter är filosofi och inte lag Det befängda är att de säger att deklarationen om mänskliga rättigheter har blivit godkänd av de två kamrarna (i det iranska parlamentet) och, då jämlika rättigheter för män ock kvinnor är inkluderade i deklarationens text, så ska män och kvinnor ha lika rättigheter enligt lagen som är godkänd av de två kamrarna. Som om texten i deklarationen om mänskliga rättigheter är något, som är inom de två kamrarnas kompetens att godkänna eller avslå. Innehållet i deklarationen om mänskliga rättigheter är inte av den arten, att den kan läggas fram till ländernas lagstiftande församlingar för godkännande eller avslag. Deklarationen behandlar de medfödda, oförnekade och ofrånkomliga rättigheterna för människosläktet. Den hänvisar till rättigheter som är grundförutsättningen för människans mänsklighet, och som den Allsmäktige skaparens hand hade upprättat för dem. Källan och kraften som försåg människor med intellekt, vilja, och mänsklig värdighet, tilldelade också människan mänskliga rättigheter, enligt deklarationen. Man kan inte göra innehållet i deklarationen om mänskliga rättigheter till lag och inte heller kan de upphäva eller frångå från dessa rättigheter på eget bevåg. Vad är det då för mening med att säga att den har blivit godkänd av de båda kamrarna och den lagstiftande makten? Deklarationen är filosofi och inte lag. Den skulle presenteras för filosoferna för deras godkännande, och inte lämnas till regeringsmedlemmar för godkännande. De två lagstiftande kamrarna kan inte bestämma filosofi och logik för folket genom att rösta. Om det lagstiftande arbetet ska fortsätta så här skulle de ta Einsteins relativitetsteori till regeringen och lägga fram den för regeringsmedlemmarna för deras ställningstagande. Hypotesen att det finns liv på andra planeter skulle också sändas till dem för deras godkännande. De naturliga lagarna kan inte godkännas eller avslås precis som de konventionella lagarna. Det är som om vi skulle säga att kamrarna har godtagit ett lagförslag som går ut på att om vi ympar ett päronträd på ett äppelträd blir ympningen lyckad, men om vi ympar den på ett mullbärsträd så lyckas det inte. Om en sådan deklaration utfärdas på en grupp personers vägnar, som själva är tänkare och filosofer, skulle nationerna anförtro det till sina filosofer och förkämpar för rättigheterna. Om de senare vill godta deklarationen är det en plikt för alla samhällsmedlemmar att överväga vad de säger såsom en sanning över lagen. Det är bindande för den lagstiftande makten också att inte anta någon lag emot vad de säger. För de andra nationerna gäller det att de inte är skyldiga att acceptera någon deklaration innan det har fastställts att sådan rättigheter existerar på samma sätt i naturen. Dessa frågor är inte experimentella ärenden som kräver utrustning, laboratorier och liknande. Det är inte en fråga om att klyva en atom, vars hemlighet och därför nödvändiga instrument är begränsat till ett antal personer, det är filosofi och logik, och för detta är verktyget hjärnan, intellektet och förståndet. Även om andra nationer är skyldiga att följa de andra i frågor om filosofi och logik på grund av att de inte anser sig själva kompetenta att tänka filosofiskt behöver vi iranier inte tänka så. Vi har i det förflutna nått en hög standard av skicklighet och visat vårt värde i filosofiska och logiska utredningar. Varför skulle vi följa andra i deras lösningar på filosofiska problem? Islamiska tänkare lade stor vikt vid frågan om rättvisa och människans nödvändiga rättigheter att de kunde hävda att den islamiska lagen behandlar liknande frågor. De ville inte söka ytterligare bekräftelse för den islamiska lagen. Idag har vi reducerats till en nivå där vi söker bekräftelse för dessa ärenden med ett godkännande från regeringsmedlemmar. Filosofi kan inte bevisas med frågeformulär Mer orimligt än detta är när vi vill göra en undersökning angående de mänskliga rättigheterna för kvinnor, då hänvisar vi saken till unga pojkar och flickor, och trycker upp frågeformulär och försöker utröna av sättet de är ifyllda på, vad mänskliga rättigheter är, och huruvida de mänskliga rättigheterna för män och kvinnor är lika eller olika. Hur som helst så försöker vi göra en undersökning på ett vetenskapligt och filosofiskt sätt om kvinnornas mänskliga rättigheter grundat på de verkliga mänskliga rättigheterna. Vi vill undersöka om mänskliga varelser, som en generell regel, har en rad naturliga och av Gud givna rättigheter. Vi vill också undersöka om kvinnor och män ska ha samma sorts rättigheter eller inte. Jag uppmanar iranska vetenskapsmän, tänkare och jurister att kritiskt gå igenom våra argument. Jag skulle vara mycket tacksam om de kom med sina åsikter och synpunkter på vadjag har skrivit. För att möjliggöra studiet av denna punkt är det nödvändigt att vi först tittar på grunden och roten till de mänskliga rättigheterna och sedan detaljerat överväger rättigheterna för män och kvinnor. Det skulle inte vara helt opassande att i korthet hänvisa först och främst till nutida rörelser som krävde jämlika rättigheter för män och kvinnor. En blick på historien om kvinnors rättigheter i Europa I Europa, från 1600-talet och framåt, började röster höjas i de mänskliga rättigheternas namn. Författare och tänkare från 1600 och 1700-talet propagerade ihärdigt för sina tankar om de naturliga, medfödda och oförnekande mänskliga rättigheterna. Jean-Jacques Rousseau, Voltaire och Montesquieu tillhör denna grupp av tänkare och författare. Det första praktiska resultatet uppkom när det blev en utdragen kamp mellan regeringen och folket i England. År 1688 lyckades befolkningen i sina yrkanden för en del av sina sociala och politiska rättigheter enligt en manifestation för rättigheter."11 Ett annat praktiskt resultat för propagerandet av dessa idéer manifesterades i Amerikas självständighetskrig mot England. Tretton Brittiska kolonier i Nordamerika reste sig i uppror och gjorde revolt till följd av de spänningar som hade uppstått och svårigheter som lagts på dem. Revolten resulterade i att man lyckades till slut få sin självständighet. År 1776 bildades en kongress i Philadelphia som deklarerade Amerikas fullständiga självständighet och publicerade ett dokument.12 I inledningen till dokumentet skrev de, "Alla människor är skapade jämlika, att de är begåvade av sin Skapare med vissa oöverlåtna rättigheter, bland dessa livet, frihet och strävan efter lycka. Det yttersta syftet med bildande av regeringar är att slå vakt om dessa rättigheter. Regeringarnas legitimitet bygger i sin tur på folkviljan." Dokumentet som räknas som "Deklarationen om mänskliga rättigheter" är det som utfärdades efter den Franska revolutionen. Denna deklaration(13) består av en rad generella regler som en inledning till den franska konstitutionen och som en oskiljaktig del av den. Detta tillkännagivande består av en inledning och sjutton paragrafer. Den första sektionen konstaterar att "Människor är födda och fortsätter alltid, att vara fria och jämlika i respekt för sina rättigheter." Under 1800-talet inträffade det nya förändringar och nya tankegångar inom ekonomi, sociologi och politik som kulminerade i socialismens ankomst och det resulterande kravet på en fördelning av vinster till arbetarklassen, och en överföring av regeringsmakten från kapitalisterna till arbetarna. Fram till i början av 1900-talet var alla tvister angående mänskliga rättigheter helt förbundna med folkets rättigheter inför sina regeringar, eller med proletariatets och arbetarklassens rättigheter inför sina arbetsgivare. Det var på 1900-talet som frågan om kvinnans rättigheter inför mannen framkom för första gången. England som är anses vara det äldsta demokratiska landet erkände först i början på 1900-talet, mäns och kvinnors jämlika rättigheter. Trots att Amerikas Förenta Stater generellt medgav rättigheter för alla människor under 1700-talet genomfördes i deras självständighetsdeklaration, var det först 1920 som paragraferna som medgav jämlika politiska rättigheter för män och kvinnor godkändes. Frankrike godkände också detta först under 1900-talet. Under 1900-talet krävde många grupper över hela världen en genomgripande förändring i relationerna mellan män och kvinnor angående rättigheter och plikter. Enligt dessa kunde en förändring av folkens relationer till sina regeringar, samt en förändring av relationerna mellan arbetarklassen och arbetsgivarna och kapitalisterna inte vara tillräcklig för social rättvisa, så länge som relationerna mellan män och kvinnor inte reformerades. Följaktligen utfärdades det för första gången, efter andra världskriget 1948 en deklaration för mänskliga rättigheter av FN. I dess introduktion står det att läsa: "Enär förenta nationernas folk återigen tillkännager sin tro på mänskliga rättigheter och statusen och värdet av en individuell mänsklig varelse, och jämlika rättigheter för män och kvinnor..." Den kris som hade uppstått till följd av mekaniseringen under 1800- och 1900-talen och den slutliga olyckliga villkoren för arbetarna, särskilt kvinnorna, framhävde situationen ännu mer och krävde att problemet med kvinnornas rättigheter skulle uppmärksammas speciellt. I sin "Nouvelle Histoire Universelle" (volym 4, sid. 387) skriver Albert Malet: "Eftersom staten inte längre på något sätt ingrep mellan arbetsgivarna och arbetarna, utom för att förbjuda de senare att gruppera sig och strejka, var det möjligt för arbetsgivarna att genomföra ett verkligt ekonomiskt envälde ... På 1840-talet arbetade bomullspinneriarbetarna i Frankrike upp till 16-17 timmar per dag ... Utnyttjandet av kvinnor och barn i arbetet var speciellt vedervärdigt ... Moralen i arbetarområdena var förfärlig." Detta var en kort och flyktig historia om rörelsen för de mänskliga rättigheterna i Europa. Trots att innehållet i deklarationen för mänskliga rättigheter var en nymodighet för européerna hade det förutsetts i islam för fjorton århundraden sedan. Några arabiska och iranska vetenskapsmän har jämfört islam med denna deklaration. Naturligtvis finns det skillnader i vissa delar mellan vad deklarationen säger och vad islam har sagt, och det är i sig självt ett fängslande och intressant ämne. En av dessa skillnader är problemet om mäns och kvinnors rättigheter, där islam erkänner jämlikhet, men inte samtycker till med identiska, jämställda och exakt likadana rättigheter. Människans värdighet och rättigheter Erkännande av den medfödda värdigheten och de jämlika och omistliga rättigheterna för alla medlemmar av den mänskliga familjen är grunden för frihet, rättvisa och fred i världen. Likgiltighet och förakt för mänskliga rättigheter har resulterat i barbariska handlingar som har kränkt människors samveten, och ankomsten av en värld där människan kan åtnjuta yttrandefrihet och religionsfrihet, och frihet från rädsla och nöd, har utropats som det mest eftersträvade målet för vanliga människor. För att människor som en sista utväg inte skall tvingas att tillgripa våld, uppror mot tyranniet är det en absolut nödvändighet att mänskliga rättigheter ska skyddas av lagen. Det är nödvändigt att främja en vänskaplig utveckling av relationerna mellan nationerna. Förenta nationerna har i sin stadga på nytt bekräftat sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på värdigheten och värdet av den människa som individ och på männens och kvinnornas jämlika rättigheter. FN har beslutat att främja social utveckling och högre levnadsstandard i större frihet. FN:s generalförsamlingen har med stöd av detta proklamerat: "Denna universella deklaration för mänskliga rättigheter som en gemensam målsättning för alla människor och alla nationer. Varje individ, och varje samhällsorgan alltid ska behålla denna deklaration i sinnet och sträva efter att med undervisning och utbildning främja respekt för dessa fri och rättigheter. Utveckla åtgärder, nationellt och internationellt, för att säkra deras universella och effektiva erkännande och efterlevande, både ibland människorna i medlemsländerna, och bland människor i områden under deras domsrätt." De storartade meningarna här ovan formar förordet till den universella deklarationen för mänskliga rättigheter. Detta är inledningen till de stadgar om vilket det har sagts att "Den är den största välsignelsen som någonsin kommit mänskligheten till del". Varje mening och varje del utav det är numrerade och härleder från de idéer som filosofer i världen under åtskilliga århundraden tänkt, när de sökt frihet och erkända mänskliga rättigheter. Viktiga punkter i förordet till de mänskliga rättigheternas deklaration Deklarationen har uppställts i trettio delar. De viktiga punkterna i förordet som bör noteras är: 1- Alla mänskliga varelser har en enda slags värdighet, heder och medfödda, omistliga rättigheter. 2- Värdighet, heder och medfödda mänskliga rättigheter är världsomfattande och inkluderar alla mänskliga individer utan någon diskriminering eller åtskillnad, vit och svart, lång och kort, kvinna och man, alla åtnjuter dessa rättigheter. På samma sätt som en familjemedlem inte kan hävda att han eller hon är av högre och ädlare härstamning än de andra familjemedlemmarna är alla människor medlemmar av en stor familj, och organ i en kropp, och är likadana i sin värdighet. Ingen kan anse sig själv vara av en ädlare börd än någon annan individ. 3- Grunden för frihet, fred och rättvisa är att alla individer, i djupet av sitt medvetenhet, tror och litar på realiteten för den jämlika värdigheten, och medfödda hedern, hos alla människor. Denna deklaration vill hävda att den har upptäckt att källan till alla problem som människor skapar för varandra, grundorsaken till krig, grymheter, överträdelser och våldsamma handlingar som individer och nationer åsamkar varandra är att man inte erkänner mänsklighetens värdighet och medfödda heder. När en grupp inte erkänner detta, tvingar det, den motsatta gruppen till våldsamheter och på så sätt äventyras säkerhet och fred. 4- Alla måste kämpa för att skapa en värld där åsiktsfrihet, säkerhet och materiellt framgång har fullständigt uppnåtts. Undertryckandet av tro, rädsla och fattigdom skall utrotas. De trettio paragraferna i deklarationen nedtecknades för att uppnå detta ideal. 5- Tron på den medfödda värdigheten hos alla människor och hänsyn till deras omistliga rättigheter skall gradvis skapas med undervisning och utbildning för alla individer. Värdighet och respekt för människan Eftersom deklarationen om mänskliga rättigheter är grundat på den mänskliga hedern, friheten och jämlikheten, och skapades för att återställa mänskliga rättigheter ska den mötas med behörig respekt av varje samvetsgrann människa. Vi människor från öst har talat till förmån för värdet, ställningen och hedern hos människan under en lång tid. Människan som sådan har tillsammans med sina rättigheter, sin frihet och jämlikhet, tillägnats största uppmärksamhet, respekt och betydelse. De som sammanställde denna deklaration, och likaledes de filosofer som medverkade i detta arbete förtjänar vår hyllning. Icke desto mindre för att denna deklaration är ett filosofiskt ärende. Dvs att den har nedtecknats av människor och inte av änglar. Den är resultatet av en grupp människors tänkande. Därför har varje tänkare rätt att kritiskt fingranska den och om han/hon skulle finna vissa svaga punkter har denne rätt att utpeka dem. Denna deklaration är inte befriad från svaga punkter, men vi ska emellertid inte referera här till de svaga punkterna, utan vi föredrar att bara referera till de starka punkterna. Grunden för denna deklaration är den "medfödda värdigheten" för människan. Enligt denna deklaration härleder den mänskliga varelsen sina anspråk på en rad rättigheter och friheter, på grunden av en allmän värdighet och heder som är speciell för henne. Andra varelser, djur, har inte, och åtnjuter inte dessa fri och rättigheter, därför att de saknar den värdigheten och hedern. Detta är en stark punkt i deklarationen. Nedgången och förfallet av den mänskliga varelsen i västerländsk filosofi Återigen stöter vi här på ett gammalt problem i filosofin. Värdet av den mänskliga varelsen, ställningen och värdigheten hos den mänskliga varelsen i jämförelse med alla andra varelser är den där medfödda, inneboende mänskliga värdigheten som särskiljer henne från en häst, en ko, ett får eller en duva? Det är här man kan lägga märke till en klar motsägelse mellan det grundläggande i deklarationen om mänskliga rättigheter å ena sidan och värdet av mänskligheten i västerländsk filosofi, å andra sidan. I västerländsk filosofi har människosläktet länge varit utan värde. De föregående observationerna som gjordes om mänskliga varelser och deras utmärkande ställning hade sin källa och härstamning helt och hållet i öst. I dagens västerländska filosofiska system har dessa värden gått till spillo och blivit förlöjligat. En mänsklig varelse, i västvärldens ögon, har blivit degraderad till en maskins nivå. Hennes själsliga och upphöjda sinne är förnekat. Tro på en slutlig orsak och tro på en plan eller konstruktion av naturen betraktas som en reaktionär idé. I västvärlden kan man inte tala om att människan som skapelsens krona. Denna uppfattning har sitt ursprung i antikens ptolemaiska världsbild som bl.a. gick ut på att jorden var universums mittpunkt och att alla himlakroppar cirkulerade runt jorden. Nu när denna världsbild har övergivits finns det ingen att tro att människan är den ädlaste av varelser. I västvärldens ögon så var alla sådana tankar bara en självöverdrift, som människan fallit offer för i det förgångna. Idag är en mänsklig varelse artig, tillmötesgående och försynt, och anser sig själv vara som andra, inget mer än en handfull jord. Från jord är du kommen, och till jord skall du återvända, och det är här som hon slutligen kommer att stanna. En västerlänning anser inte själen vara en självständig form av mänsklig existens, och anser inte att den har förmågan till en faktisk och verklig existens. Han tror inte att det är någon skillnad mellan honom själv och en växt eller ett djur i detta avseende. En västerlänning anser inte att det är någon skillnad mellan själens tankar och handling, och värmen som utvecklas från kol, när det gäller dess verklighet och väsen. Han anser dem alla vara en demonstration av materia och energi. I västvärldens ögon är livets fält för alla levande varelser, inklusive människosläktet, det blodiga slagfält som födde dem. Den faktiska, slutliga livskontrolleraren för levande varelser, inklusive människosläktet, är kampen för överlevnad. Människan kämpar alltid för att rädda sig själv i denna strid. Rättvisa, dygd, samarbete, godhet och andra moraliska och mänskliga värderingar är alla produkter av denna fundamentala strid för existens. Människan har konstruerat dessa begrepp för att göra sin egen ställning säker. Enligt några inflytelserika västerländska filosofer, är den mänskliga varelsen en maskin, under den fundamentala kontrollen av ingenting annat än finansiella intressen. Religion, moral, filosofi, vetenskap, litteratur och konstarter är alla uppbyggda på grundval av sätten att producera, delandet och fördelandet av rikedom. Alla dessa ting är en demonstration av de ekonomiska aspekterna av en människas liv. Men icke, detta är alltför förskönat för människan. Den verkligt motiverande och stimulerande faktorn i alla mänskliga handlingar är den medfödda sexuella driften. Moral, filosofi, vetenskap, religion och konst, alla manifestationer av mänskligheten är nedsmälta och omformade som den sexuella handlingen för människans varande. Vad som är svårt att förstå är att om vi bestämmer oss för att förneka skapelsens målmedvetenhet, och utgår från att naturen helt blint fortsätter i sin egen bana, om den enda lag som garanterar liv för de olika arterna är kampen för överlevnad, urvalet av de mest anpassade, om överlevnaden och existensen för en mänsklig varelse är produkten av en oavsiktlig och blint förändring, utan något ändamål, dvs enbart en kedja av onaturliga handlingar under några få millioner år, som hennes förfäder tillät göra med andra arter, och som resulterade i att hon har den gestalt han har i dag, och om det bestämdes att tro att människan är ett exempel på de maskiner som hon nu tillverkar själv med egna händer, om det bestämdes att tron på själen, dess fundamentalitet och dess beständighet är, som det anses vara, en sorts egoism eller självinbilskhet, eller en överdrift av människan om sig själv, om den verkliga aktiverande och stimulerande faktorerna i alla mänskliga handlingar är ekonomiska eller sexuella drifter, eller begärt för överlägsenhet, om grunderna för rätt eller fel är helt och hållet relativa, och om hänvisandet till den naturliga, inre inspirationen är meningslös, om en människa är en art som är slav under sina sensualiteter och passioner, och aldrig böjer sitt huvud förutan våld, om...om ... och så vidare, hur kan det då vara möjligt för oss att prata om människans heder och värdighet, hennes omistliga rättigheter och ädla individualitet, och göra det till grunden för alla våra handlingar? Väst är involverad i en grundläggande motsägelse om människan I västerländsk filosofi har människans värdighet tagit skada till den allra högsta graden, hennes ställning sjunkit till botten. I väst har man å ena sidan slagit undan fötterna för människan och hennes ställning och värdighet och å andra sidan utfärdat en stor deklaration om människans värde och värdighet, hennes medfödda heder och ädla sinne, hennes heliga och omistliga rättigheter, och anmodar alla mänskliga individer att tro på denna imponerande deklaration. Västvärlden skulle först ha granskat förklaringarna och redogörelserna de hade gjort angående människan, och först då kunde de ha utfärdat en deklaration för de heliga och medfödda rättigheterna för människorna. Jag medger att inte alla västerländska filosofer har presenterat människan på ovanstående sätt. Ett stort antal av dem har framställt människan på nästan samma sätt som öst har gjort. Min synpunkt gäller det sätt att tänka som finns bland majoriteten av människorna i väst, och som nu påverkar människorna över hela världen. Deklarationen om mänskliga rättigheter borde ha utfärdats av dem, som anser människan vara av en högre rang än en materiell, mekanisk sammansättning. Den skulle ha varit värdig någon som inte anser att driften och motivationen för mänskliga handlingar är helt beroende av djuriska och själviska motiv. Någon som tror på den mänskliga naturen. Deklarationerna om de mänskliga rättigheterna borde ha getts ut av öst, som tror på följande utsaga som återfinns i koranen: "Jag sätter på jorden en ersättare" och förnimmer i människan ett tecken på en Gudomlig manifestation. Han som tar itu med mänskliga rättigheter skulle vara någon som är övertygad att människan är uppbyggd med den avsikten att resa mot destinationen: "O, Människa! Du strävar efter din Herre med möda, och du skall möta Honom". (koranen, 84:6) Deklarationen om mänskliga rättigheter passar de filosofiska system som samtycker med koranens vers: "Av själen, den som formade det och inspirerade den det till oliderlighet och gudsfruktan!" (koranen, 91:7-8) och tror på att människan är naturligt böjd mot dygden. Deklarationen om mänskliga rättigheter skulle ha blivit utfärdat av de som är optimistiska om människans natur. I koranen står det att läsa: "Vi skapade verkligen människan i ett ärligt format" (koranen, 95:4) och anser människan ha den mest samstämmande och den mest perfekta uppbyggnaden. När man ser på det västerländska sättet att tänka i deras förklaringar och framställningar av människan, så anstår de inte deklarationen om mänskliga rättigheter därför att detta sätt som väst i praktiken använder i kontakter med mänskliga varelser, det vill säga att göra sig av med alla mänskliga känslor, skämta om alla mänskliga skillnader, bibehålla prioriteringen av kapitalet före människan, pengarnas företräde, dyrkan av maskiner, anse välstånd som surverant, utnyttjande av människan och att ge kapitalet obegränsad makt. Om, händelsevis, en viss miljonär skulle testamentera sin rikedom till sin kära hund skulle den hunden anses vara mer aktningsvärd än människan. Människor skulle tjäna den rika hunden som betjänter, kontorister och hjälpredor, och respektfullt stå inför hunden med knäppta händer. Väst har glömt bort både sig själva och sin Gud Ett viktigt problem med det mänskliga samhället idag, är att människan har glömt bort vad koranen kallar "hennes jag", och också sin Gud. Det viktiga är att hon har försämrat sig själv. Hon har totalt försummat att se inom sig själv, att lyssna på sitt inre jag och samvete. Hon har helt koncentrerat sin uppmärksamhet på materiella och solida saker. Hon anser att livets mål är ingenting utom att njuta av materiella saker och hon vet inget annat än det. Hon betraktar skapelsen som om den var utan mening. Hon förnekar sitt eget jag och har försakat sin själ. De flesta av mänsklighetens olyckor resulterar från dessa missuppfattningar, och man kan frukta att den dagen inte är långt borta när detta sätt att tänka blir universellt och plötsligt förintar mänskligheten. Detta sätt att se på människan är orsakad av det faktum att eftersom civilisationen sprids och utvecklas degeneras den civiliserade personen långsamt. Detta sätt att tänka om mänskliga varelser har visat sig vara orsaken till det faktum att människan i dess sanna mening kan bara hittas i det förgångna. Den enorma civilisationsmaskinen har kapaciteten att tillverka varje storartad och förstklassig sak utom människan. Gandhi sa: "Västvärlden förtjänar att emottaga titeln Jordens Herre, för han är en mästare av varje världslig möjlighet och välsignelse. Han är kapabel till varje världslig uppgift som andra nationer betraktar som vilande i Guds händer. Men västerlänningar är oförmågna till en sak och det är att fundera över sitt eget jag och denna sak är i sig självt tillräcklig för att bevisa meningslösheten med det falska glittret från den nya civilisationen. Om den västerländska civilisationen oavsiktligt gjort människorna till alkoholmissbrukare som ägnar sin uppmärksamhet åt sexuella aktiviteter, är det därför att västerlänningen vill glömma sitt jag och förlora sig själv istället för att söka efter det ... Hans praktiska styrka i att upptäcka, uppfinna och förbereda resurser för krig, är resultatet av västerlänningens flykt från sig själv, och inte hans ovanliga kraft och kontroll över sig själv ... Västerlänningens rädsla för ensamhet och tystnad, hans tillit till pengar, har gjort honom oförmågan att höra rösten från sitt inre jag, och motivet är samma för hans oförbrutna jäkt och hets. Hans tendens att besegra världen är hans oförmåga att härska över sig själv, och av denna anledning skapar västerlänningen förvirring och fördärvelse över hela världen ... Vad är det för vits med att erövra världen, när människan ger upp sin egen själ? ... De människor som är lärda av Bibeln att predika sanning, kärlek och fred springer själva runt i alla riktningar sökande efter guld och slavar. Istället för att rätta sig efter Bibelns läror i sökandet efter belöning och rättvisa i det Himmelska Riket använder de religionen som ett vapen för att avbörda sina egna synder, och i stället för att sprida ut Guds ord fäller de bomber över nationerna." Detta är anledningen till att mänskliga rättigheter kränktes av västvärlden före någon annan och mer än någon annan. Filosofin som väst i praktiken följer, leder dem inte till något annat handlingssätt utom kränkningen av mänskliga rättigheter. Föregående sida                                                                      Nästa sida