DEL
IV
ISLAM OCH NUTIDEN
Islam och nutiden (1)
Tidens krav:
Ämnet om religion och utveckling är ett av de ämnen
som har framtagits i andra religioner mycket mer än det
har blivit för oss muslimer. Många av världens
intellektuella har övergett religion enbart därför att
de trodde att religion och utveckling var oförenliga. De
stödde idén som gick ut på att religion medförde ett
avbrytande och upphörande av, och bekämpade av rörelse
och förändring. Med andra ord, de ansåg religion som
orörlig, enformig och stelnad i befintliga former och
mönster.
Den framlidne indiske ledaren Nehru hade antireligiös
tro, och trodde inte på någon tradition eller religion.
Från hans skrifter framgår det att den sak som han
avskydde hos religionen var dess dogmatiska aspekt, och
dess egenskap att se på allting ur bara ett perspektiv.
Under sina senare år så kände Nehru att något
saknades och behövdes både inom honom själv, och
universellt, och att detta vakuum eller hål inte kunde
överbryggas utom med själslig kraft. Trots den känslan
var han rädd för att binda sig till religionen, på
grund av just den stelhet och en monotonitet som, enligt
honom, fanns i varje religion.
En indisk journalist hade en intervju med Nehru mot
slutet av hans liv, och det var tydligen det sista
tillfället som Nehru uttryckte sina åsikter om
generella universella ämnen.
Under den intervjun frågade journalisten honom om
Gandhi, och påpekade att en del intellektuella och
framstegsvänliga trodde att Gandhi, med sina
insiktsfulla lösningar och idealistiska och spirituella
metoder, hade försvagat och omskakat Nehrus ursprungliga
tro i vetenskaplig socialism.
Nehrus svarade att det var nödvändigt och bra att
dra nytta av spirituella och idealistiska metoder också,
och att han alltid trott på dem likaväl som Gandhi. Han
trodde då att det var av största vikt och desto mer
nödvändigt att räkna med dessa tillgångar.
Anledningen var att när man stod ansikte mot ansikte med
det spirituella vakuumet i modern civilisation, så var
det nödvändigt, mer än någonsin förut, att leta
efter spirituella och ideologiska svar.
Journalisten frågade också om marxismen, och Nehru
påpekade en del brister i marxismen och gick återigen
tillbaka till den spirituella lösningen för problemen.
Journalisten frågade Nehru huruvida de uttalanden som
han just hade gjort, med deras hänvisning till moraliska
och spirituella begrepp, inte uppvisade en skillnad från
den Nehru av igår. Alla hans uttalanden pekade på idén
att Nehru, i mogen ålder, sökte Gud.
Nehru höll med, och sade att han faktiskt hade
ändrat sig, och hans enträgenhet om de spirituella och
moraliska värdena inte var utan omsorg och
övervägning. Han påpekade att en annan sak då
framskapades, och det var så moraliteten och idealismen
kunde flyttas upp till en högre nivå. Han påpekade
igen att helt klart så existerade religionen för det
ändamålet, men att religion olyckligtvis urartat på
grund av dess kortsynthet och dess blinda fasthållande
vid vissa livlösa riter och ritualer och till
utförandet av oföränderliga ceremonier. Den
utåtvända formen och dess yttre skal av religion
fortsätter att existera, medan dess själ och verkliga
mening är förlorad.
Islam och tidens krav
Bland alla traditioner och religioner har ingen
producerat så mycket inflytande eller en sådan djup
påverkan på de olika aspekter av mänskligt liv som
islam har gjort. I sitt förfarande är islam inte bara
tillfredsställd med en rad troshandlingar, deklarationer
och en samling av moraliska förmaningar, utan den
behandlar också de grundläggande riktningarna som
relationerna mellan mänskliga varelser ska ta, och de
rättigheter och plikter hos individen i respekt för
varandra i varierande situationer. på samma sätt har
den förklarat relationerna mellan människor med Gud.
på så sätt är det naturligt att frågan om anpassning
och harmoni med tiden skall ges mer uppmärksamhet i
islam.
Många icke-muslimska vetenskapsmän och författare
har studerat den sociala och den civila lagen i islam. De
har talat mycket väl om de islamiska lagarna och de har
uppmärksammat och lovordat den levande karaktären och
den bestående naturen hos denna religion, och dess
förmåga att anpassa sina lagar till tidens gång.
Den engelske liberala författaren Bernard Shaw sade:
"Jag har alltid haft den största respekt för
Mohammads religion, för dess utomordentliga förmåga
att hålla sig levande. Enligt min åsikt är islam den
enda religionen som har förmågan att harmonisera och
utöva sin kontroll över olika omständigheter och
förändringar i sättet att leva, och att möta
meningsskiljaktigheter under århundraden."
"Så jag förutsäger och kan redan se tecken på
att tron på Mohammad blir under morgondagen helt
accepterad i Europa."
"Medeltida teologer tecknade en mörk bild av
Mohammads religion. Detta var ett resultat av deras
ignorans och förutfattade meningar. på grund av deras
ondska och fanatism verkade han i deras ögon att vara
emot kristendomen. Jag har läst utförligt om denna man,
denna ovanliga man, och jag har kommit till slutsatsen
att han inte bara inte var emot kristendomen, men att han
skulle bli kallad räddare av människosläktet. Jag tror
att om en sådan man skulle ha makten i den nutida
världen skulle han klara av att lösa problemen och
svårigheterna i världen på ett sådant sätt att han
skulle säkra den ideala freden och lyckan för
mänskligheten".
Dr. Shibli Shumayyil var en libanesisk materialist.
Han översatte "Arternas uppkomst" av Darwin
till arabiska för första gången tillsammans med
kommentarerna av tysken Biichner. Syftet var att boken
skulle tjäna som ett vapen emot religiösa
övertygelser, och han förde den inom räckhåll för de
arabisktalande människorna. Trots att han är en
materialist, så kunde han inte avhålla sig själv från
att beundra och prisa islam, och hade inga reservationer
mot att tillkännage dess storhet. Han hade alltid höga
tankar om den såsom en levande religion, och dess
förmåga att anpassa sig till tiderna.
I den andra volymen av sin "Filosofin om
utvecklingsläran och framåtskridande", som han
publicerade på arabiska, skrev han en artikel under
rubriken "Koranen och framgång". Artikeln var
ett svar till en artikel från en icke-muslim, sam hade
rest i islamiska länder och hade beskyllt islam för att
ha orsakat muslimernas förfall.
Dr. Shibli Shumayyil visade ivrigt i denna artikel att
orsaken till muslimernas förfall var deras avvikelse
från de sociala lärorna i islam, och inte själva
islam. Han uttryckte sin åsikt med att de
västerlänningar som attackerar islam, antingen inte
förstår islam, eller så har de onda avsikter och vill
göra folket i öst cyniskt emot lagarna och
föreskrifterna, som har försvunnit ifrån dem, och på
så sätt, sätta fast oket av underkastelse runt deras
nackar.
I vår egen tid, ställs ofta denna fråga huruvida
islam kan anpassa sig till tidens krav. Jag har själv
kommit i kontakt med människor från olika
samhällsklasser, och speciellt med dem som är utbildade
och vitt beresta. Jag har inte funnit något annat ämne
indraget i tvister till sådan grad.
Förvirrat tänkande
Det påstås att allt i denna världen är under
förändring. Inget är oföränderligt och orörligt.
Det mänskliga samhället är inget undantag till den
regeln, så hur kan det vara möjligt att en rad sociala
lagar alltid kan förbli oförändrade.
Om vi nu ägnar oss bara åt den filosofiska aspekten
av frågan, så är svaret uppenbart. En sak som alltid
förändras, är nytt en tid och blir sedan gammalt. Den
växer och förmultnar sedan. Den gör framsteg och
utvecklas, precis som sakerna i denna värld och dess
materiella sammansättning. Men de naturliga lagarna är
konstanta. Den levande organismen har utvecklats och
utvecklar sig enligt en särskild lag, och
vetenskapsmännen har beskrivit lagen om
utvecklingsläran: Levande organismer är själva under
ständig förändring och utveckling. Men hur är det med
lagarna själva? Lagarna om förändring och utveckling
förändras naturligtvis inte, de utvecklas inte. Det
gör ingen skillnad huruvida lagen ifråga är en
naturlig lag eller en lag som har stiftats av människan.
Frågan om islams anpassningsförmåga eller
anpassningsoförmåga till tidens krav har inte bara ett
generellt eller filosofiskt karaktär. Den fråga som
ställs upprepade gånger är följande: Lagarna är
gjorda efter människans sociala behov och vi vet att
dessa behov är föränderliga. Hur kan då lagarna vara
fasta och oföränderliga?
Detta är en mycket bra och värdefull fråga. En av
de mirakulösa aspekterna hos den sanna religionen islam,
som gör att varje muslim kan känna sig stolt, är att
islam har fasta och oföränderliga lagar för individens
och samhällets fasta behov.
När det gäller individens och samhällets
föränderliga behov finns det möjlighet till en
förändrad attityd.
Vad anpassar sig tiden själv till?
Det är nödvändigt att påpeka två saker innan vi
börjar diskutera detta ämne.
De flesta människor som pratar om framsteg,
utveckling och förändringar under nuvarande
omständigheter, tycker att varje förändring som sker i
sociala förhållanden, speciellt när det ursprungligen
kommer från väst, skall räknas som en utveckling och
ett framåtskridande, och detta är den mest vilseledda
idé som har fastnat hos dagens människor.
På grund av att bekvämligheterna och förmånerna i
livet ändras dag för dag, på grund av att det mer
perfekta ersätter det mer ofullkomliga, och på grund av
att kunskap och teknik är på framsteg anser dessa
människor att alla förändringar som sker i människans
liv är en sorts framsteg och utveckling och ska vara
välkommet. Detta är tidens drivkraft och vare sig man
tycker om det eller inte kommer det att fortsätta så.
Faktum är att ingendera av alla förändringar är
det direkta resultatet av kunskap och teknologi, ej.
heller är det någon nödvändighet eller drivkraft som
arbetar. Även om kunskap är på ett stadium av
framåtskridande, så är den nyckfulla, giriga naturen
hos människan inte overksam. Kunskap och intellekt
vägleder människan mot perfektionen, och den ombytliga,
giriga naturen hos människan försöker dra ner henne
mot nedbrytning och avvikelse. Hennes nyckfulla och
giriga natur försöker ständigt att vända kunskap till
ett redskap för henne själv, och för att använda det
för att uppnå hennes sinnliga och djuriska aptit. Tiden
har inom sig nedbrytningen och avvikelserna på samma
sätt som den har inom sig framåtskridande och
utveckling. Man ska följa med tidens utveckling, men
också bekämpa tidens nedbrytning och avvikelser. Både
reformer och reaktioner reser sig emot tiden, med den
skillnaden att reformer tar ställning emot korruptionen
av tiden, och reaktionen står i vägen för tidens
utveckling. Kan vi betrakta tiden och dess förändringar
som den slutliga kriterian av gott och ont? Vad kan vi ha
som norm vid mätning av själva tiden och dess
förändringar? Om allting måste anpassas till tiden,
till vad ska tiden anpassa sig? Om människan är
hjälplöst beroende av tiden, och dess förändringar,
vad är då rollen för aktiviteten, kreativiteten och
uppbyggnaden av människans vilja?
Människan stiger på tidens fordon medan fordonet är
i rörelse. Man skulle inte glömma att styra och
kontrollera det fordonet ens för ett ögonblick. De som
talar mycket om tidens förändringar och glömmer att
styra och kontrollera den, har glömt rollen av
effektivitet hos människan, och är såsom ryttaren som
låter hästen kontrollera honom.
Anpassning eller avskaffande ?
Den andra punkten som här måste nämnas, är att en
del människor har löst svårigheten med islam och
tidens krav, med en mycket enkel och lätt formula. De
säger att islam är en evig religion och är
anpassningsbar till vilken ålder och tid som helst. Men
vi vill veta hur den anpassningen skall åstadkommas och
vad den formulan är. De svarar: "När vi en gång
ser att de tillfälliga omständigheterna har
förändrats så överger vi omedelbart de nuvarande
lagarna och skapar nya lagar i deras ställe."
Författaren av de fyrtio förslagen har löst detta
problem på samma sätt. Han säger att de världsliga
lagarna för religionen skall vara smidiga och flexibla,
och vara i harmoni och överensstämma med utvecklingen
av kunskap, inlärning och civilisationens spridning. Och
en sådan mildhet, flexibilitet och anpassningsförmåga
till tidens krav är inte bara emot de höga lärorna i
islam, utan är precis överensstämmande med dess
andemening.
Sagda författare skriver att tidens krav undergår
förändringar och att varje ålder kräver nya lagar,
och att de civila och sociala lagarna i islam stämmer
överens med arabernas enkla liv i
"jahiliyyah", den för-islamiska tiden. Sederna
och traditionerna i islam som härstammar från den
för-islamiska araberna stämmer inte överens med dagens
samhälle. Det är nödvändigt att andra lagar ska
stiftas i stället för dessa lagar.
Om meningen med anpassningsförmågan hos en lag är
detsamma som dess kapacitet för upphävning finns denna
förmåga av mjukhet och flexibilitet hos alla lagar.
Vilken lag som helst besitter då denna förmåga av
anpassning till tidens krav.
Detta försvar av mjukheten och anpassningsförmågan
hos islam till tiderna kan jämföras med en man som
säger att böcker och ett bibliotek är den bästa
källan för nöjen i livet. När han blir ombedd att
förklara sig säger han: "Jag kan när som helst
som jag vill roa mig. Jag kan sälja böckerna och
spendera pengarna för mina förströelser.
Denna författare säger att lärorna i islam är av
tre sorter. Den första är trosprinciperna, såsom tron
på en enda Gud, återuppståndelsen osv. Den andra
består av dyrkan såsom förberedelser för, och
utförande av böner, fasta, äktheten, renheten och
pilgrimsresa till Mecka, osv. och den tredje sorten
består av lagar som berör människans levnad.
Den första och den andra sorten är en del av
religionen och de saker som människorna alltid ska
observera är just dessa ämnen. Men den tredje sorten
är inte en del av religionen. Därför att religionen
inte har något att göra med människors liv. Profeten
förde inte med sig dessa lagar av den anledningen att de
var en del av religionen och tillhörande
förpliktelserna för budskapet. Men eftersom profeten
hade en styrande ställning i samhället var han nödgad
att behandla dessa ärenden också. Annars är
religionens funktion bara att leda människorna till
dyrkan, böner och fasta.
Vad har religionen att göra med livet i denna
världen? Jag kan inte föreställa mig att någon kan
leva i ett islamiskt land, och vara så ignorant för den
logiska grunden i islam? Har inte koranen redogjort för
ändamålet med sändandet av profeten och sändebuden?
Har inte koranen mycket klart fastställt:
"Verkligen, Vi sänder våra budbärare med klara
tecken, och Vi nedsänder med dem Boken och Vågen, så
att människan kan upprätthålla rättvisan ..."
(koranen 57:25)
Koranen nämner social rättvisa som ett
grundläggande mål för alla profeter.
Om någon inte önskar att handla enligt koranen,
varför skulle han göra en större synd och svärta ner
islam och koranen? De flesta av de olyckor som inträffat
för människan i dessa dagar inträffar av just den
anledningen att människan har gett upp det unika stödet
och hjälpen i just den etik och de lagar som utgör
religionen.
I ungefär femtio år har vi lyssnat till sången att
islam är ganska bra, så länge den håller sig till
moskéerna och platser för dyrkan, och inte befattar sig
med sociala ämnen. Denna sång var komponerad bortom
gränsen för de islamiska länderna, men har spridits ut
i dem alla. Låt mig förklara denna mening på ett
lättare språk, så att jag kan peka ut det verkliga
ändamålet hos den ursprungliga kompositören.
Den verkliga meningen är att så länge som islam
står i vägen och håller tillbaka kommunism skall den
existera men när den krockar med västerländska
intressen skall den upphöra att finnas till. Den
föreskrivna dyrkan av islam skall enligt västerländsk
syn kvarstå så att när nödvändigheten uppstår skall
människorna kunna resa sig emot kommunism, med ursäkten
att det är ett ateistiskt, ogudaktigt system.
De sociala lagarna måste emellertid bort, därför
att de är livsfilosofin för muslimerna. Med stöd av
dessa känner muslimerna en känsla av självständighet
och individualitet. Detta är någonting som är svårt
för västerlänningen att acceptera.
Dessa människor har fallit offer för ett olyckligt
missförstånd. För det första har vi muslimer lärt
oss sedan fjorton århundraden tillbaka att vi skall inte
behandla islam på så sätt att vi tror på en del av
den och misstror en annan del. En uppdelning av islams
föreskrifter är oacceptabel.
För det andra anser jag tiden har kommit för
muslimer att vägra låta sig påverkas av dessa
villfarelser. Det kritiska sinnet hos människorna har
mer eller mindre vaknat, och gradvis kommer de att börja
skilja mellan utseendet hos framåtskridande och
utveckling, som är produkten av den kraft av mänsklig
kunskap och tankar, å ena sidan, och utseendet hos
korruption och förfall å den andra sidan, oavsett om
det härstammar från väst eller inte.
Folket i de islamiska länderna har mer än någonsin
insett värdet av den islamiska läran. De förstår
vilken unik självtillräcklig filosofi för livet islam
och dess föreskrifter representerar, och de kommer inte
till något pris att överge den.
Muslimer har insett att propagandakampanjen mot de
islamiska lagarna inte är något annat än en
kolonialistisk påhitt.
För det tredje kan islam konfrontera vilket
ateistiskt eller icke ateistiskt system som helst. Islam
klarar av att styra ett samhälle med en livsfilosofi och
behöver inte begränsa sig till moskéer och platser
för tillbedjan. Om de önskade islam instängt till
platser för tillbedjan och på så sätt sopa rent för
det västerländska sättet att tänka, så är det
mycket möjligt att det sopas rent för andra ideologier
som är emot det västerländska sättet att tänka.
Det faktum att väst idag blir attackerat i en del
islamiska länder, är frukten av just det här
misstaget.
|
