DEL
III
Kvinnan och hennes sociala oberoende
Frihet
att själv bestämma framtiden
En ung flicka kom fram till den heliga profeten,
förvirrad och ängslig, och utropade:
"Åh, budbärare från Allah! ... Vad skall jag
ta mig till av min fader..."
"Men vad har din fader gjort dig", frågade
profeten?
"Han har en brorson", svarade hon, "och
han har givit mig som hustru till honom utan att fråga
mig om saken".
"Nu när han har gjort det", sade profeten,
"skall du inte opponera dig mot det. Samtyck, och
bli din kusins hustru".
"Åh, budbärare från Allah! Jag tycker inte om
min kusin. Hur kan jag bli hustru till en man jag inte
tycker om".
"Om du inte tycker om honom, så är saken
avslutad. Du bestämmer helt. Gå och välj en man som du
vill gifta dig med".
Flickan gav med sig till slut, "Egentligen tycker
jag om min kusin väldigt mycket, och tycker inte om
någon annan person, men eftersom min fader gjorde detta
utan att fråga om mitt samtycke har jag avsiktligt
kommit för att ställa frågan om denna sak. Jag vill
höra ditt svar för att informera alla kvinnor och
berätta för dem att deras fäder inte har rätt att
själva besluta, och ge bort sina döttrar till
äktenskap till vem de vill."
Islamiska lärda som Shahid al-Thani ( 1505-1559) och
shejk Mohammad Hassan al-Najafi (1778-1850) har berättat
om denna "hadith", berättelse, genom icke
shi'itiska källor. I för-islamiska tider ansåg araber
(fäderna) ha full bestämmanderätt över sina döttrar,
sina systrar, och i särskilda fall till och med över
sina mödrar. I valet av äkta makar för dem trodde de
inte att dessa kvinnor skulle fatta sina egna beslut och
kunna välja själv i frågan. Det var med ensam
auktoritet och funktionen för fadern eller brodern,
eller om det inte fanns någon fader eller broder, för
deras farbror, att ge dem till äktenskap till vem de
ville.
Detta praktiserades i sådan utsträckning att
fäderna ansåg sig ha denna rätt även för en flicka,
fortfarande ofödd och när hon blivit född och vuxit
upp hade mannen som hon var gift med rätten att ta med
sig flickan till sig själv.
Att gifta sig med en kvinna innan hon
är född
En dag, under den sista pilgrimsresan som profeten
företog, när han satt på hästryggen med en piska i
handen kom en man över till honom, och sade att han hade
ett klagomål att framföra. Profeten frågade vad
klagomålet var.
För många år sedan, sade han, under jahiliyyah
(okunnighetens tid, benämning på den för-islamiska
perioden) hade jag och Tariq ibn Marqa' deltagit i en
strid. Under sammandrabbningen var Tariq i stort behov av
ett spjut och han ropade: Finns det någon person som kan
avvara sitt spjut, och få belöning för det? Jag steg
fram och frågade vilken belöning han ville ge. Han
sade, "Jag ger mitt ord på att den första dotter
jag får, skall uppfostras för dig. Jag accepterade hans
bud och gav honom mitt spjut. Saken var därmed avgjord,
och många år har sedan förflutit. Till slut kom jag
ihåg löftet, och upptäckte att en dotter till Tariq
blivit född, och att hon var giftasvuxen, och att han
hade henne i sitt hem. Jag gick till honom, påminde
honom om händelsen, och krävde betalning av skulden.
Men Tariq återtog sitt löfte, bröt sitt hedersord, och
ville börja fråga om hemgift. Nu har jag kommit till
Dig för att få veta vem som har rätten på sin sida,
jag eller han".
"Vad är flickans ålder? "frågade
profeten. "Hon är vuxen, och gråa hår har visat
sig i hennes hår."
"Enligt det du frågar mig, så har varken du
eller Tariq rätt.
Gå och sköt om dina egna affärer, och låt den
stackars flickan, sköta sig själv."
Mannen var överraskad att höra detta. En stund var
han uppslukad av undran över vad för slags dom det var.
Kunde inte fadern bestämma över sin dotter? Om han
skulle betala hemgiften till flickans fader, och om han
frivilligt var villig att överlämna flickan till honom,
var det också fel?
Profeten såg mannens förvåning och förstod hans
tankar och sade: "Du skall vara säker på, att
vägen som jag utpekat gör att varken du eller din vän
Tariq blir syndare."
Utbyte av döttrar
"Shighar" äktenskap var en annan
demonstration av den absoluta auktoritet som fäderna
hade över sin döttrar. "Shigharäktenskap"
betyder utbyte av döttrar. Om två personer har två
ogifta vuxna döttrar, så brukar de byta dem, så
hemgiften för en dotter skulle räknas som hemgiften
för den andra flickan. på så sätt skulle dottern till
en man gå över till fadern till en annan dotter, och
tvärtom. Islam annullerade också denna tradition.
Den heliga profeten gav Zahra, sin
dotter, full frihet i valet av make
Den heliga profeten gav själv bort flera döttrar i
giftermål. Han nekade dem aldrig deras rätt att själva
välja sina män. Vid det tillfället då Ali ibn abi
Talib (fvmh) presenterade sig för den heliga profeten
för att fråga efter Zahras (fvmh) hand sade den heliga
profeten: "Åtskilliga personer har kommit till mig
för att fråga efter Zahras (fvmh) hand men med ett
missnöjt ansiktsuttryck har hon nekat dem. Nu ska jag
informera henne om din förfrågan. "Den heliga
profeten gick till sin dotter, och lade fram saken för
henne. Zahra vände inte bort ansiktet i misstycka denna
gång, och genom att vara tyst och oberörd uttryckte hon
sitt tillstånd. Den heliga profeten gick ifrån Zahra
deklamerande "takbir" (Allahu akbar, Allah är
stor) .
Den islamiska rörelsen till förmån
för kvinnor var helt självständigt
Islam gjorde den största tjänsten till det feminina
könet, och inte bara med att frånta fäderna deras
absoluta bestämmanderätt. Den gav den kompletta
friheten, individualitet, självständighet i tankar och
åsikter och ett formellt erkännande av deras naturliga
rättigheter. Islams insatser för kvinnors rättigheter
skilde sig från vad som händer i väst på två sätt.
För det första i det psykologiska området: Islam
har åstadkommit ett mirakel i förhållandet mellan man
och kvinna. Vi skall diskutera detta ämne i senare
artiklar och ge klara exempel.
För det andra fick islam kvinnan att känna till sina
mänskliga rättigheter, och gav henne individualitet,
frihet och självständighet. Däremot uppmanar islam
inte kvinnan att göra uppror och myteri emot eller vara
cynisk mot det manliga könet.
Den islamiska kvinnorörelsen var en "vit"
rörelse utan skiftningar av svart, rött, blått eller
violett. Döttrars respekt för sina fäder och hustrus
respekt för sina män var inte borttaget. Grunden i
familjelivet var inte förstört. Det gjorde inte kvinnor
föraktfulla mot att ha en make, vara mödrar och
uppfostra barn. Islam försåg inte med möjligheter till
sådana sociala sammankomster där ungkarlar och
kvinnojägare går för att spåra upp sina offer utan
kostnad. Islam tillät inte fruarna att lämna sin makes
sida och döttrarna det välvilliga skyddet från sina
fäder och mödrar, för att bli överlämnade till män
med titlar och välbärgade personer.
Den gjorde ingenting för att orsaka oceaner av tårar
och klagan som steg till skyn, under skrik som "Åh
ve, den heliga familjens lag är sönderslagen, tilliten
till fäderna har försvunnit, mitt i all denna
urartning, vad kan vi göra? "Vad kan vi göra när
det är så många barnamord och aborter? När det är
fyrtio av hundra barn födds utom äktenskapet?
Utomäktenskapliga barn med okända fäder, vars mödrar
inte födde dem i ett kärleksfullt hem med en far har
inga starka känslor för dem. De överlämnar sina barn
till en samhällsorganisation och bryr de sig inte
längre om dem.
I vårt land behöver vi en kvinnorörelse, men vi
behöver en rent islamisk rörelse, och inte en mörk och
dyster europeisk rörelse.
Vi behöver en kvinnorörelse där unga, lustfyllda
män inte får deltaga. En rörelse skall uppriktigt
komma från de stora lärdomarna i islam och inte
någonting som i civillagens namn gör en ändring, och
de särskilda islamiska lagarna faller offer för
fantasier och nyckfulla begär. En rörelse som ska
grundas på en djup, rationell undersökning, så att det
kan göras klart för alla samhällen till vilken
utsträckning de omsätter islams läror i praktiken.
De iranska kvinnorna kan etablera en rörelse som vore
ny, acceptabel för hela världen och förnuftig, som
kommer att ha sitt ursprung i dess egna självständiga
filosofi, dvs islam, utan att behöva sträcka ut en
tiggande hand mot väst.
Fäders tillåtelse
Är faderns tillåtelse nödvändig för en flicka som
gifter sig för första gången?
Enligt islam är det några saker som är säkra.
Både son och dotter är självständiga så länge det
gäller ekonomin. Egendomar tillhörande en son och en
dotter skall vara tillgängliga för dem, om de har nått
puberteten, är psykiskt friska och dessutom är mogna,
det vill säga, har från en social synpunkt nått en
mental mognad som tillåter dem att personligen bevaka
sina egna egendomar. Fadern, modern, äkta make, bror
eller någon annan har inte rätt att övervaka eller
ingripa.
Söner som har nått puberteten och har alla sinnen i
behåll, och är mogna, har frihet att själva göra sina
val, och ingen har rätt att ingripa. Men i fallet med
döttrar är det en liten skillnad. Om en dotter en gång
var gift, och nu är änka, så har ingen rätt att
blanda sig i hennes förehavanden, och hon är som en
son. Men om hon är oskuld och ska ge sig in i ett
äktenskapskontrakt med en man för första gången är
det något annorlunda.
Fadern har inte full auktoritet över sin dotter och
kan inte ge henne till äktenskap med vem han vill, utan
dotterns begäran och samtycke. Vi såg att profeten, i
svaret till flickan, vars fader hade gift bort henne utan
hennes vetskap och utan hennes samtycke, klart bestämde
att om hon inte önskade det, så kunde hon gifta sig med
någon annan. Det finns skillnader emellan åsikterna
bland de skriftlärda på den punkten huruvida en ogift
flicka inte har rätt att gifta sig utan att ha fått
tillstånd från sin far, eller huruvida faderns samtycke
inte är på något sätt behövligt för ett lagligt
äktenskap.
Det finns emellertid en annan sak som också är
odiskutabel och helt säker. Om fadern avstår från att
ge sitt samtycke utan skälig anledning är hans
rättighet förverkad, och det är enhälligt bland alla
skriftlärda i islam att dottern då har full frihet i
valet av make.
Det råder delade meningar huruvida faderns samtycke
är ett nödvändigt villkor i giftermålet för en
dotter. Troligtvis är majoriteten av de skriftlärda
speciellt nutida skriftlärda av den åsikten att faderns
samtycke inte är ett nödvändigt villkor. Det finns
emellertid en grupp skriftlärda som anser det som ett
nödvändigt villkor. Vår civillag har följt den grupp
skriftlärda som baserat sin föreskrifter på
förhandsvillkoren och därmed tagit den säkra sidan.
Detta är ett omdiskuterat ämne i islam. Vi anser att
det är nödvändigt att diskutera frågan på grund av
social omständigheter. Dessutom, är min egen åsikt att
civillagen har tagit rätt riktning i handlingen.
En man är en slav under sina passioner,
och en kvinna är en fånge i sin kärleksfullhet
Tanken bakom detta att en flicka som är oskuld inte
skall eller åtminstone inte bör gifta sig med en man
utan faderns samtycke, är inte för att flickan anses
vara efterbliven på något sätt, eller räknas som
underlägsen till en man. Om så vore fallet vad kunde
det då vara för skillnad mellan en änka och en oskuld,
då en änka vid sexton års ålder inte behöver sin
faders tillåtelse, medan en oskuld på arton omfattas av
denna åsikt? Om kvinnor betraktades som inkapabla att
handha sina egna affärer skulle islam inte ha erkänt
friheten för en vuxen kvinna över tonåren, att handha
sina egna ekonomiska affärer, och acceptera
transaktioner gällande, låt oss säga, hundratals
millioner självständiga åtagande utan samtycke från
hennes far, bror, eller äkta make? Det är någon annan
tankegång som ligger bakom den här saken.
Detta ämne har inget samband med någon
bristfällighet, eller avsaknad av intellektuell eller
mental utveckling. Det härrör från en aspekt av den
manliga och kvinnliga psykologin. Det hör speciellt till
den rovgiriga sidan av en mans karaktär, å ena sidan,
och till en kvinnas tillit mot lojaliteten och
ärligheten hos mannen.
Mannen är en slav under sina baskrav, och kvinnan är
en fånge i sin kärlek. Vad får mannen att snubbla och
förlora fotfästet i sina basmotiverade begär. Enligt
psykologerna så har kvinnan mer tålamod och
uthållighet i kontrollen av sina passioner. Det som
emellertid obalanserar kvinnan och förslavar henne är
den ljuva rösten av ömhet, ärlighet, trofasthet och
kärlek från mannen. Det är här som hon är
tillitsfull.
En kvinna, så länge som hon är oskuld och inte har
kommit i direkt kontakt med män, är mycket benägen att
tro på de mjuka viskningarna om hans tillgivenhet.
En amerikansk psykologi professor säger att den
bästa mening en man kan säga till en kvinna är.
"Min kära, jag älskar dig", och han säger
också: "Det är lycka för en kvinna jag menar, att
vinna hjärtat från en man och behålla det hela sitt
liv".
Profeten, den gudomliga psykologen, framförde klart
denna sanning för fjorton århundraden sedan. Han sade:
"En kvinna kommer aldrig att släppa de orden från
sitt hjärta som en man sagt till henne: Jag älskar
dig."
Rovgiriga män drar alltid nytta av denna kvinnliga
känslighet. Fällan i form av "Min kära, jag dör
av kärlek till dig", är den bästa fällan för
att jaga en flicka som inte har någon erfarenhet av
män.
Nyligen blev historien om en kvinna, vid namn Afsar,
som försökte begå självmord, och en man, vid namn
Jawad, som bedragit henne, mycket uppmärksammad och
deras fall nådde domstolen. Denne man använde
ovanstående formula för att bedra Afsar, och Afsar
sade: "Fast jag inte hade talat med honom, så ville
mitt hjärta se på honom varje dag och varje timma. Jag
blev inte förälskad i honom, men med en tillgivenhet
som skrek, så hade jag ett psykologiskt behov av honom.
Alla kvinnor är så, innan de förälskar sig, så har
de tillgivenhet för älskaren. Kärleken uppstår när
kvinnan finner en älskare. Jag var inget undantag från
den regeln."
Vad vi här ser är en kvinna som var änka, och hade
erfarenhet. Ve för erfarna flickor!
Det är därför som det är nödvändigt för en
flicka, som är oerfaren med män, att få samtycke, av
sin far, som känner till mäns känslor bättre, och som
med små förbehåll, önskar lycka och välgång för
sin dotter.
Lagen har inte på något sätt förödmjukat kvinnan
i denna sak. Istället har den förlängt den skyddande
handen över dem. Det skulle inte vara helt ologiskt om
sönerna skulle protestera varför lagen inte påbjöd
även dem att få samtycke av sina fäder eller mödrar,
och klaga på att döttrarna har ett övertag som måste
få tillstånd av sina fäder.
Jag undrar hur folk som dagligen ställs inför
historierna om unga pojkar och flickor kan råda sina
döttrar att göra uppror emot sina beskyddare, och inte
ta någon hänsyn till dem.
Sådana aktioner är enligt min åsikt, en sorts
nutida sammansvärjning mellan de personer som yrkar på
sympati med kvinnor, och de som jagar och springer efter
kvinnor. De förra förbereder villebrådet, gör pilarna
färdiga, och slår sedan fram offret mot de senare.
Författaren av de fyrtio förslagen skriver:
"Artikel 1043 är motsatsen till, och otillräcklig
i jämförelse med varje laglig artikel gällande
puberteten och mental mognad. Det är också motsatsen
till den fundamentala friheten för mänskliga varelser,
och förenta nationernas stadgar".
Det verkar som författarens uppfattning är att
innebörden av den ovannämnda artikeln är att fäder
har auktoritet att gifta bort sina döttrar enligt deras
egen fria önskan, med vem de vill, eller att de har
rätten att förhindra sina döttrars äktenskap utan
någon speciell anledning.
På vilket sätt är den i strid mot den
grundläggande friheten för mänskliga varelser? Valet i
äktenskapet är i händerna på flickorna och vi anser
att faderns samtycke är ett villkor för att
äktenskapet blir ordentligt slutfört, allt detta på
villkoret att fadern inte har några onda avsikter och
inte är speciellt taktlösa i vidhållandet av sitt
samtycke. Det är ett säkerhetsförebyggande steg och en
vaksamhet som lagen har försetts med för att skydda
kvinnors rättigheter som inte har någon erfarenhet av
män, och som har sitt ursprung i en sorts farhåga om
mannens goda natur.
Vår författare skriver:
"Vår lagstiftare anser en flicka på tretton år
kapabel till äktenskap innan hon är nog psykiskt mogen
för att förstå innebörden av att vara hustru, eller
att ha en make, en varelse utan kompetens att köpa eller
sälja ett par kilo grönsaker, och det förväntas av
henne att välja någon som partner för hela hennes liv.
Vår lag tillåter emellertid inte att en flicka vid
tjugofem eller fyrtio års ålder, som har en utbildning
och gått på universitetet, och nått en hög nivå av
kunskap, att gifta sig självmant utan tillstånd och
godkännande av sin enkla och obildade far eller
farfar."
För det första var exakt står det i lagen att den
tillåter en flicka på tretton gifta sig utan
tillåtelse från sin far, och en flicka på tjugofem
eller fyrtio år gammal som har gått på universitetet
inte kan göra det? För det andra, villkoret att ha
faderns tillåtelse är inom vissa gränser och
härstammar från den faderliga ömheten och en
förståelse av känslorna hos män mot kvinnor, och
ifall fadern inte ger sitt samtycke utan någon
anledning, så har hans rättighet förverkats.
För det tredje, kan jag inte föreställa mig en
domare som påstår att, enligt civillagen, förnuftighet
och intellektuell mognad inte är ett villkor i ett
äktenskap, och att en trettonårig flicka som, enligt
författaren, inte förstår äktenskapets mening och
valet av make, kan gifta sig.
I civillagen, artikel 211 har det fastslagits att:
för att vara ansedda som kompetenta, måste parterna
till kontraktet vara av en viss ålder, av sina sinnens
fulla bruk och själsligt mogna. Även om det i
ovanstående artikel förekommer frasen "för
parterna till kontraktet", och sektionen angående
äktenskap inte är sektionen angående kontrakt,
därför att detta ämne nämns under en generell rubrik
(kontrakt, uppgörelser och plikter), med början från
artikel 181, så har experterna på civillagen tolkat det
att betyda "generell kompetens" för
avslutningen av alla överenskommelser.
I gamla äktenskapskontrakt föregicks namnet på
mannen av uttrycket "vuxen, mentalt frisk och
mogen", och kvinnans namn föregicks likaså med
samma ord i dess feminina form. Hur kunde det vara
möjligt för kompositörerna av civillagen att ignorera
denna framträdande punkt.
Skaparna av civillagen kunde inte föreställa sig att
processen av intellektuell vägran hade nått en sådan
punkt att, trots det faktum att de tydligt visade på
ämnet om "generell kompetens" så skulle de
återigen speciellt ha nämnt dessa villkor i kapitlet om
äktenskap.
En av civillagens kritiker Dr. Sayyid Ali Shaygan,
anser att det råder en motsägelse mellan artikel 1064
vilken säger. "Äktenskapsförrättaren måste vara
i vuxen ålder, vid sunda sinnen, och måste ha en
avsikt" i tron att detta angår paret som skall
ingå äktenskap, och förklarar deras kompetens för
äktenskapet men nämner inte deras mentala mognad, och
artikel 211 som nämner generell kompetens. Nu, gäller
artikel 1064 äktenskapsförrättaren och en sådan
person behöver inte vara av "moget sinne".
Vad man kan klaga på i denna sammankoppling är det
iranska folkets uppträdande och inte landets civil lag,
ej heller den islamiska lagen. Bland våra män anser de
flesta fäder sig fortfarande ha absolut
bestämmanderätt, precis som fäderna under
"jahiliyyah", den för-islamiska perioden. De
föreställer sig att en flicka som uttrycker sig själv
i saken om valet av make, hennes livspartner, och fadern
för hennes framtida barn, begår en oförskämd handling
mot den goda seden. De fäster ingen uppmärksamhet vid
den intellektuella mognaden hos sina döttrar som medges
av islamiska lagar. Äktenskap som ingås före det att
flickan blivit mogen till sinnet är enligt den islamiska
lagens ogiltig.
Äktenskapsförrättarna gör inga förfrågningar om,
och begär inte full information om flickors
intellektuella mognad. De anser uppnådd pubertet som
tillräckliga krav på en flicka. Detta trots att vi
känner till många historier av framstående
skriftlärda som testade flickornas intellektuella och
mentala mognad. En del skriftlärda har krävt religiös
mognad hos flickan som ett villkor. De vigde bara de
flickor som kunde förklara de grundläggande principerna
i islam. Olyckligtvis följer de flesta föräldrar och
äktenskapsförrättare inte dessa antaganden.
Personer, som författaren av de fyrtio förslagen
tycker inte om, att kritisera uppförandet hos de
personer som bryter mot lagen. De föredrar att lägga
all skuld på civillagen och underminera förtroendet hos
folket för civillagen, vilken är rotad i de islamiska
lagarna.
Enligt min uppfattning kan invändningen riktas mot
artikel 1042 i civillagen. Denna artikel lyder:
"Efter att ha fullgjort sitt femtonde år kan
fortfarande inte en flicka gifta sig utan till stånd av
sin beskyddare, tills hon har fullgjort arton år."
Enligt denna artikel kan inte en flicka mellan femton
och arton årsålder även om hon vore en änka gifta sig
utan tillstånd från sin fader. Emellertid skulle en
kvinna som uppfyller villkoren om pubertet och mental
mognad och har varit gift en gång tidigare varken enligt
shi'itisk rättsvetenskap, eller baserat på förstånd,
behöva medgivande från sin beskyddare.
|
