DEL II Tidsbestämt äktenskap Trots min stora tillgivenhet och djupa tro har jag aldrig känt obehag inför kritik mot islam. Jag känner faktiskt glädje i djupet av mitt hjärta. Detta därför att jag tror att när denna äkta och gudomliga nyckel till livet är angripen, så visar den sig själv med mer styrka, kraftfullhet, klarhet och storslagenhet. Det utmärkande kännetecken av sanning är att tvivel och misstro hjälper till att göra den ännu mer levande. Tvivel föregår övertygelse, och obestämdhet är källan till utforskning. I al-Ghazali's bok Mizan al-'amal kan man läsa att: "Nyttan av våra maningar är bara så mycket att du kanske börjar misstro dina tidspressade traditionella begrepp, för obestämdheten är grunden till utforskning och någon som inte ifrågasätter funderar inte heller över saker på rätt sätt. Någon som inte ser på rätt sätt, ser inte saker tydligt, och en sådan person lever i blindhet och förvirring". En av de brillianta lagarna i islam, är enligt den jafariska (shi'itiska) läran, vilken är den formellt etablerade riktningen i Iran, är att ett äktenskap kan komma till stånd på två sätt: För evigt eller för en tidsbestämd period. Permanenta och tidsbestämda äktenskap är likadana i en del av arrangemangen och olika i en del andra. Ett av särdragen som skiljer dem åt, i första instans, är att i ett tidsbegränsat äktenskap så bestämmer sig mannen och kvinnan för att ingå äktenskap för en bestämd tid, och vid slutet av denna period, om de är benägna att förlänga perioden, så kan de göra det, och önskar de inte att förlänga perioden, så kan de separera. Det andra särdraget är att de har mer frihet att bestäm villkor och överenskommelser enligt sin önskan. Till exempel, i ett permanent äktenskap är mannen ansvarig, vare sig han tycker om det eller inte, för dagliga kostnader, kläder, hus och andra livets förnödenheter, såsom medicin och läkarvård, men i ett tidsbestämt äktenskap, så är paret tillsammans under ett fritt kontrakt som de båda samtyckt till. Det är möjligt att mannen inte vill, eller har råd med, att ha dessa utgifter, eller att kvinnan inte vill använda mannens pengar. I ett permanent äktenskap så måste hustrun, vare sig hon vill eller inte, acceptera mannen som familjens överhuvud, och genomföra vad han säger i familjesituationens intresse, men i ett tidsbestämt äktenskap beror allting på villkoren i överenskommelsen de har skrivit under. I ett permanent äktenskap har mannen och hustrun, vare sig de tycker om det eller inte, ömsesidiga arvsrättigheter efter varandra, emedan det inte är så i ett tidsbestämt äktenskap. Den verkliga och viktiga skillnaden mellan det tidsbestämda och det eviga äktenskapet, när det gäller gränser och förhållanden, är att det tidsbestämda äktenskapet är fri från särskilda förpliktelser. Allting hänger samman med parternas överenskommelse. Detta äktenskap är temporärt och ger båda parterna en sorts frihet. I det permanenta äktenskapet, har ingendera av de båda parterna (utan den andra partens tillstånd) rätt att utöva återhållsamhet med att få barn, eller att praktisera födelsekontroll, men i det tidsbegränsade äktenskapet, så är tillståndet från den andra parten inte nödvändigt. Barn som föds i ett temporärt äktenskap är inte på något sätt annorlunda från barn i det permanenta äktenskapet. "Mahr" (hemgift) är en nödvändighet i såväl ett permanent äktenskap som ett temporärt äktenskap, med den skillnaden att i ett tidsbegränsat äktenskap annulleras äktenskapet inte om en specificerad summa inte nämns vid ingående av äktenskap. I ett permanent äktenskap är hustruns moder och döttrar samt mannens fader och söner förbjudna till äktenskap och därmed "mahram", (Inom den islamiska familjen, är de som inte är tillåtna att gifta sig med varandra på grund av släktskap, eller, som i detta fallet, närbesläktade, "mahram" för varandra) samma sak gäller i fallet med ovanstående relationer i ett temporärt (tidsbegränsat) äktenskap. Dessutom är det förbjudet att fria till en permanent gift kvinna, liksom till en temporärt gift kvinna. Liksom att äktenskapsbrott med en permanent gift kvinna gör henne förbjuden för evigt för äktenskapsbrytaren, så är det likadant i fallet med en temporärt gift kvinna. En permanent gift kvinna måste iakttaga en tidsperiod av "iddah", en period som sträcker sig över tre menstruationer, under vilket hon inte bör gifta om sig efter en skilsmässa, på samma sätt måste en tidsbegränsat gift kvinna också iakttaga en period av "iddah" efter utgången av den överenskomna tid för äktenskapets varande, eller dess upplösning. Det är bara den skillnaden, att tidsperioden för "iddah" efter skilsmässa för en permanent gift kvinna omfattar tidsperioden för tre menstruationer, men för en temporärt gift kvinna är det tiden för två menstruationer eller fyrtiofem dagar. I fallet med en permanent gift kvinna, så kan inte mannen, så länge hon lever, gifta sig med hennes syster. Likadant är det i fallet med den temporärt gifta kvinnan, där kan inte två systrar vara gifta med samma person samtidigt. Detta är en del av de viktigaste principerna för tidsbestämda och eviga äktenskap såsom nämnts i shi'iternas rättsvetenskap, vilken Irans civila lagstiftning har följt dem bokstavligen. Naturligtvis försvarar vi denna lag. Om en del människor missbrukar lagen är det inte själva lagen som det är fel på. Missbruket försvinner inte med att vi upphäver lagen. Det kommer att fortsätta i andra former. Dessutom skulle det resultera i hundratals fördärvligheter om denna lag annullerades. Vi ska inte sätta igång ett anfall mot själva andemeningen i lagen när vi borde omvända och väcka människan. Låt oss nu undersöka hur nödvändigt det är med en lag för ett tidsbegränsat äktenskap, när det redan finns en lag för permanenta äktenskap? Ar ett tidsbegränsat äktenskap oförenligt med värdigheten hos kvinnan såsom människa, och emot själen i de mänskliga rättigheternas stadgar? Är inte tidsbegränsade äktenskap, om det någonsin har varit nödvändigt över huvud taget, en nödvändighet från en svunnen tid? Och är det inte sant att den nutida livsstilen, förhållandena och kraven av idag, argumenterar emot det? Vi skall undersöka denna punkt under två rubriker: A- Det nutida livsstilen och tidsbestämda äktenskap. B- Defekter och fördärvligheter med tidsbestämda äktenskap. Det nutida livsstilen och tidsbestämda äktenskap Som vi redan vet, så skapar det permanenta äktenskapet en hel del ansvar och plikter för paret. Det är därför som en pojke och en flicka i sin ungdom, när de påbörjat den period då den naturliga puberteten trycker på instinkten, inte är färdiga för ett permanent äktenskap. Det karaktäristiska draget i vår moderna tid är förlängningen av tidsrymden mellan den naturliga puberteten och social mognad, dvs när man blir kapabel att skaffa familj. Förr i tiden, när det var enklare, kunde en pojke i början av sin pubertet lära sig ett yrke, som han fortsatte med hela livet ut. Detta är inte längre möjligt. En studerande, som lyckats klara av sin utbildning i grundskolan, gymnasiet och högskola utan något avbrott, och får sin studentexamen, och klarar inträdesprovet till universitetet, tar examen vid tjugofem års ålder. Säkert tar det då ytterligare tre till fyra år för att arrangera allt för att gifta sig för permanent. Likadant blir det med en studerande flicka, som måste passera igenom alla dessa steg i studierna. Modern ungdom, tiden vid puberteten, och början på sexuella aktiviteter Om du frågar en manlig studerande i artonårsåldern, vars sexuella glöd naturligt är på sin höjdpunkt, om att gifta sig permanent, så skulle folk skratta åt dig. Samma sak i fallet med en studerande flicka i sextonårsålder. Det är inte praktiskt möjligt för denna kategori av människor att betunga sig själva vid en sådan ung ålder med ansvaret för ett permanent äktenskap och förbinda sig för ett liv med de många plikter och skyldigheter mot varandra, och också mot barnen som de kommer att få. Klosterliv för en bestämd period, sexuell kommunism, eller tidsbestämt äktenskap Frågan är hur vi skall göra under dessa omständigheter? Är naturen beredd att fördröja väntan på puberteten tills vi har slutfört vår utbildning, och stanna upp vår sexuella instinkt, därför att vårt moderna levnadssätt inte tillåter att vi gifter oss vid sexton eller sjuttonårsåldern? Är de unga färdiga att undergå en period av tillfällig avhållsamhet och underställa sig själva pressen av sträng återhållsamhet till en tidpunkt då det blir tillfälle för ett permanent äktenskap? Antag att en ung person är beredd att underkasta sig en tillfällig avhållsamhet, kommer naturen att vara färdig att försaka den formation av det hemska och farliga psykologiska straff som finns i medvetandet om abstinens från instinktiv sexuell aktivitet och som nu upptäckts av psykiatikerna? Då återstår det bara två alternativ. Vi kan lämna de unga åt sig själva, och strunta i vad de gör. Vi kan tillåta en pojke att ha olagliga sexuella förbindelser med hundratals flickor, och tillåta en flicka att ha olagliga förbindelser med tiotals pojkar och genomgå lika många aborter. Med andra ord, i praktiken, accepterar vi sexuell kommunism, och därför har vi givit frihet till den unge mannen och den unga flickan jämställt, och därmed har vi tillfredsställt andemeningen i de mänskliga rättigheternas stadgar! Vi säger detta i enlighet med många personer som saknar förutseende, därför att andemeningen i de mänskliga rättigheternas stadga är att om ifall en kvinna och en man ska hoppa ner i helvetet, så ska de hoppa tillsammans, hand i hand, skuldra mot skuldra. Kan sådana unga män och kvinnor, som har haft sexuella relationer med ett stort och oräkneligt antal under sin studietid, bli sanna män av livet och kvinnan i familjen när de ingår ett permanent äktenskap? Den andra vägen är tidsbestämda fria äktenskap. Tidsbestämda äktenskap sätter en gräns för så att hon inte kan vara gift med två män samtidigt. Uppenbarligen medför en sådan restriktion för kvinnan själv, en restriktion för mannen. När varje kvinna enbart har bundit sig till en speciell man, blir varje man nödvändigtvis bunden till en speciell kvinna, med undantag av fall där antalet på ena sidan kan vara mer, dvs polygami. Med detta arrangemang kan en ung man och kvinna genomleva tiden för sin utbildning utan att falla tillbaka på temporär asketism och uthärda dess straff, och utan att falla i avgrunden för sexuell kommunism. Experimentellt äktenskap Tillfället för ett sådant äktenskap gäller inte bara studietiden. Det kan komma upp under andra omständigheter också. I princip är det möjligt för en man och kvinna som vill gifta sig permanent, men inte haft möjligheten att lära känna varandra nog, att gifta sig temporärt för en specifik tidsperiod, som ett experiment. Om de är hel t säkra och nöjda med varandra, kan de göra äktenskapet permanent, annars kan de separera. En fråga som kan ställas är varför européer tycker att det är nödvändigt och oundvikligt att underhålla ett antal protistuerade i ett särskilt område (5) i varje stad, under statens kontroll och observation? Finns det någon annan anledning än för att vara säkra på att det antal ungkarlar som inte har råd att gifta sig, inte blir en fara för familjerna. Russells åsikter om tidsbestämda äktenskap Den välkände brittiske filosofen Bertrand Russell skriver i sin bok "Äktenskap och moral" "Så länge som en respektabel kvinnas dygd bedöms som en sak av största vikt, så måste den äktenskapliga institutionen kompletteras av en annan institution, som verkligen kan anses som en del utav det jag menar institutionen av protistuerade. Alla känner till det berömda avsnittet där Lecky pratar om protistuerade som skyddsvakter av hemmets helgd och om det oskuldsfulla hos våra fruar och döttrar. Åsikten är viktoriansk, och uttrycksstilen är gammalmodig, men faktumet är oförnekligt. Moralister har fördömt Lecky därför att hans kommentarer fick dem att känna ilska och de visste inte riktigt varför, men de har inte lyckats visa att det han sade var osant. Moralisterna hävdar, naturligtvis helt sanningsenligt, att ifall männen följde hans lära skulle det inte finnas protistuerade, men han vet mycket väl att de inte följer den, så övervägandet av vad som skulle hända om de gjorde det, är onödig." Detta är den västerländska metoden för att finna ett hjälpmedel för män och kvinnor som inte har råd att gifta sig permanent, och dessförinnan såg vi metoden som islam fört fram. Om denna västerländska metod blir accepterad och genomförd praktiskt och en grupp av olyckliga kvinnor är speciellt fördelade för att fullgöra denna "social plikt", kommer då kvinnan att stiga till sin verkliga ställning och givna mänskliga respekt, och kommer själen i de mänskliga rättigheternas deklaration att bli nöjd? Bertrand Russell har skrivit ett helt kapitel om ämnet experimentellt äktenskap i sin bok "Äktenskap och moral". Han säger: "domare Ben B. Lindsey, som för många år var ansvarig för ungdomsdomstolen i Denver, och i den ställningen hade makalösa tillfällen att fastställa fakta, föreslog en ny institution som han kallade "kamratligt äktenskap". Olyckligtvis har han förlorat sin officiella ställning, för när det blev känt att han hellre använde den för att uppmuntra de ungas lycka än att ge dem ett medvetande om synd, så kastade Klu Klux Klan och katolikerna tillsammans ut honom. Kamratligt äktenskap är ett förslag från en vis konservativ. Det är ett försök att introducera lite stabilitet i de sexuella relationerna hos de unga, istället för den nuvarande promiskuiteten. Han påpekar det uppenbara faktum att det som hindrar de unga att gifta sig, är brist på pengar, och att pengar är nödvändiga i äktenskapet, dels för barnens räkning, men också för att det inte är hustruns sak att förtjäna sitt eget uppehälle. Hans åsikt är att unga människor ska ha möjlighet att påbörja ett nytt sorts äktenskap, skilt från vanliga äktenskap genom tre karaktärer: Först, bör man avstå, för en tid, med att skaffa barn, och därför ska bästa möjliga information i födelsekontroll ges det unga paret. För det andra, så länge som det inte finns några barn, och hustrun inte är gravid, så är skilsmässa möjlig efter ömsesidigt samtycke. Och för det tredje, i händelse av skilsmässa, så är inte hustrun berättigad till underhåll. Han påstår, och jag tror rätteligen, att ifall en sådan institution skulle etableras i lagen, så skulle ett mycket stort antal unga människor, till exempel studenter på universitetet, inleda jämförliga permanenta kamratskap, innebärande ett gemensamt liv, fritt från den dionysiska ska karaktären i deras nuvarande sexrelationer. Han lägger fram bevis som visar att unga studenter som är gifta studerar bättre än de som är ogifta. Det är verkligen uppenbart att arbete och sex är lättare kombinerad i en skenpermanent situation, än i trängseln och upphetsningen på fester och med alkohol stimulering. Det finns ingen anledning i världen till att det skulle vara dyrare för två unga människor att bo tillsammans än att leva separat, och därför är de ekonomiska skälen, som för närvarande leder till en fördröjning av äktenskapet, inte längre giltiga. Jag hyser inte det minsta tvivel om att domare Lindseys plan, om förankring i lagen, skulle ha ett mycket förmånligt inflytande, och att detta inflytande skulle bli sådant, som kanske alla håller med om, nämligen en vinst från den moraliska sidan sett. Det som domare Lindsey och Russell kallar "kamratligt äktenskap", även om det är en liten skillnad från temporära islamiska äktenskap, visar klart att tänkare som dem har gått till grunden med problemet, och är tillfredsställda i så motto att det vanliga permanenta äktenskapet inte är i sig självt tillräckliga för sociala behov. Specifieringen av lagen om tidsbegränsade äktenskap, nödvändigheten av en sådan lag, och otillräckligheten med det permanenta äktenskapet att möta människans behov, speciellt nu för tiden, har format det sakliga ämnet i vår undersökning. Nu vill vi presentera den andra sidan av saken. Vi skall se vilka skador det är möjligt att göra sig av med. Som en introduktion skall jag ge en kort historia om författarens övertygelse. Bland alla de ämnen, problem, aktualiteter och saker som föredragits och som har funnits och nu finns för människan, finns det inget ämne eller område för konversation som ens är i tillnärmelsevis så komplicerat och förvanskat som historien om mänsklig vetenskap, övertygelser, traditioner, vanor och uppförande. Och det är anledningen till varför människan har pratat mer strunt om dessa ämnen än om något annat ämne, och det är om dessa ämnen, mer än om några andra, som människan har ett omåttligt begär att få uttala sina åsikter. Den som varit i kontakt med islamisk filosofi, sofism och teologi, eller känner till en del moderna skrifter kommer att förstå vadjag menar. Detta liknar orientalisternas förfaringssätt. De har inte något ordentligt grepp och förståelse av de problem de avser undersöka. Ett typiskt exempel är de islamiska sufiernas tankegångar kring "Wahdat 'l-wujud" (enhet för existerande). Vilka saker de inte har skrivit om detta? Det som saknas i deras skrifter är vad "Wahdatu 'l-wujud" är för någonting, och vilken uppfattning de stora i sufierna Muhyi'd-Din ibn al-Arabi och Mulla Sadra, hade om "Wahdatu ' l-wujud." När jag läste en del av artiklarna med några idéer angående tidsbestämda äktenskap i speciella utgåvor av tidskriften Zan-e ruz, kunde jag inte låta bli att tänka på "Wahdatu 'l-wujud. "Jag såg att alla tänkbara saker hade diskuterats, utom det sak som är själva andemeningen med lagen, och grundtanken för lagstiftaren. Eftersom denna lag är en del av det "österländska arvet", så har den naturligtvis fått ett kyligt mottagande. Om den hade varit en souvenir från väst, hade det varit annorlunda. Helt klart är att om denna lag hade importerats från västra jordklotet skulle det ha blivit konferenser och seminarier om hur restriktionen av äktenskap till permanenta äktenskap inte passar in i den andra halvan av nittonhundratalet, hur nuvarande generation inte kan begränsa sig till restriktionerna i permanenta äktenskap, hur den nuvarande generationen vill vara fri, och leva fritt, och inte vill acceptera någonting annat än ett fritt äktenskap, där de individuellt väljer alla restriktioner och begränsninar. Av denna anledning, nu när detta rop har klingat ifrån väst och någon som Bertrand Russel har föreslagit ämnet "kamratligt äktenskap", så kan man säkert förespråka att denna idé, i större utsträckning än islam vill och den kommer att bli välkomnad och eviga äktenskap kommer att bortfalla helt och hållet, och vi blir tvingade att i framtiden försvara, och propagera för eviga äktenskap. Invändningar och svårigheter Defekter och faror som har nämnts i samband med tidsbestämda äktenskap är följande: 1- Äktenskapet ska vila på en stabil grund. Ett par skall anse sig själva sammanbundna till varandra för evigt, när de först sammanfogas av äktenskapsavtalet och tanken om separation skall inte finnas i deras huvuden. Så ett tidsbegränsat äktenskap kan inte vara ett stabilt avtal för paret. Att grunden ska vara stabil är helt riktigt, men denna invändning uppstår när vi ersätter permanenta äktenskap med temporära äktenskap och önskar att annullera permanenta äktenskap. När båda parterna har ekonomisk möjlighet för ett evigt äktenskap, och en fullständig och tillfredsställande information om varandra, och helt och hållet litar på varandra, så kan de utan tvivel mycket väl sammanbinda sig själva i äktenskapsavtalet för evigt. Det tidsbestämda äktenskapet har varit tillåtet i den islamiska lagen, "shari'ah", enbart därför att permanenta äktenskap, i sig själv, inte klarade av de mänskliga behoven under alla förhållanden och omständigheter. Att helt vara beroende av det permanenta äktenskapet skulle oundvikligen skapa en situation där människor antingen var hänvisade till temporär asketism eller blev lämnade att drunkna i djupet av sexuell kommunism. Det är helt klart att vilken ung man och kvinna som helst som har funnit alla de önskvärda nödvändigheterna för ett permanent äktenskap inte skulle bli så entusiastiska för en temporär allians. 2- Irans kvinnor och flickor, som anslutit sig till den shi'itiska tron, har inte välkomnat tidsbegränsade äktenskap, och anser det vara en förolämpning mot dem. Således har den allmänna opinionen av "shi'itiska" anslagit det. Vårt svar är först och främst att missnöjet med tidsbestämda äktenskap orsakas av att det missbrukas av sensuella personer. Lagen skulle förutsett sådan personer, och vi skall inom kort diskutera denna punkt om missbruk. För det andra, önskan att tidsbestämda äktenskap skulle vara lika välkommet som eviga äktenskap är malplacerad och fel, därför att tanken bakom tidsbestämda äktenskap är baserad på otillgängliga ekonomiska resurser, och oförmåga hos båda parterna, eller hos en utav dem, att ingå permanent äktenskap. 3- Temporära äktenskap är skadlig för en kvinnas ställning och ära därför att det så att säga är som att hyra en mänsklig varelse. Det är en religiös licens för den mänskliga naturens sak. Det är emot kvinnans heder att ge sig själv till en man i retur för den ersättning hon får från honom. Detta är den mest häpnadsväckande invändningen av dem alla. Vad har det att göra med uthyrning och avgifter? Är tidsbegränsningen i detta äktenskap anledningen till att det blir uteslutet från definitionen av äktenskap och skapar sig själv en form där "uthyrning" och "avgifter" är lämpliga termer? Och är det endast därför att det är påbjudet att hemgiften måste vara bestämd och definitiv, som hemgiften beskrivs som en hyresavgift? Vi frågar om huruvida, det inte fanns någon hemgift och mannen inte gav kvinnan något, skulle hon då återfå sin mänskliga heder? Vi skal1 diskutera ämnet om hem gift separat. Islamiska jurister har gjort det helt klart att temporära och permanenta äktenskap inte skiljer sig från varandra på något sätt. Vart och ett utav dem är ett äktenskap, och vart och ett utav dem sker med en detaljerad redogörelse och en särskild formulering. Om det tidsbestämda äktenskapet sker med en detaljerad redogörelse med termer som särskilt berör ersättning eller avgift, så är äktenskapet ogiltigt. En annan fråga är följande: Från vilket datum har hyran av människor blivit avskaffat? Alla skräddare, barberare, läkare, hantverkare, alla statstjänsteman, från statsministern till den lägste arbetaren i en fabrik, är alla hyrda män. Den kvinna som har ingått i en allians i form av ett tidsbestämt äktenskap med en speciell man, av egen fri vilja och av eget val, är inte en hyrd person och hon har inte uppträtt ärestridigt och emot statusen hos en mänsklig varelse. För att se en hyrd kvinna kan man resa till Europa och Amerika och titta in hos fi1mbolagen så att man kanske kan förstå vad en hyrd kvinna är. Se hur dessa bolag sätter ut kvinnors agerande till salu, deras poseringar, uppträdande och sexuella charm. Biljetten som du köper till biografer och teatrar är, faktiskt, en betalning för hyresvärdet av den hyrda kvinnan. Där kan man se till vilken nytta den olyckliga kvinnan av ekonomiska skäl presenterar sin kropp. Med hjälp av "ärade" erfarna specialister har hon under en lång tid lärt sig hemligheterna med sexuell attraktion. Hon skänker sin kropp, själ och personlighet till välgörenhet för finansiella organisationer för att öka försäljningen för dessa organisation. Besök klubbarna och hotellen och se vad hederliga kvinnor uppnått. För en futtig summa till lön lägger hon all sin heder och prestige i händerna på gästerna, så att hon kan bidraga till att fylla de redan överfulla fickorna på vissa rika män. Kvinnor till uthyrning är de modeller som är löntagare och hyrda arbetare för de stora modevaruhusen och som har givit upp sin heder och prestige för att tillfredsställa sin arbetsgivares snikenhet och begär. Kvinnor till uthyrning är de kvinnor som uppträder på TV skärmar med alla sorters försköningsmedel, som för det mesta är onaturligt, för att attrahera köpare till något kommersiellt företag och för att popularisera någon kommersiell handelsvara. Men i grunden är det lönen som hon är ute efter. Vem begriper inte att i de västerländska länderna idag är det, det behagfulla hos en kvinna, hennes sexuella attraktion, hennes röst, konsten och originaliteten hos en kvinna, hennes själ och kropp och slutligen, hela personlighet som är i händerna på amerikanska och europeiska kapitalister redo att lyda minsta vink. Det är så sorgligt att hur de blida och hedersvärda kvinnorna i Iran dras ner till en sådan slavisk position. Jag är har svårt att förstå varför en kvinna som ingår temporärt anses vara som en hyrd kvinna, men en kvinna som vid en bröllopsfest eller på en klubb, inför tusentals mäns begärliga blickar, förstör sitt struphuvud för att tillfredsställa deras sexuella lust, och snurrar runt i tusen och en varianter av kullerbyttor för att hon kan få de utlovade pengarna inte räknas som en hyrd kvinna. Är det islam som hindrat män från att exploatera kvinnor så här, och som förbjudit kvinnan sådan slaviskhet och underkastelse för att tjäna sitt uppehälle på detta sätt, som har förnedrat kvinnorna, eller är det Europa som har gjort det under den senaste delen av nittonhundratalet? Om kvinnan förstår detta till fullo och blir upplyst och märker fällorna som nittonhundratalets man har satt ut och dolt för henne på hennes stig kommer hon att resa sig i uppror mot bedrägeriet. Det blir tidpunkten då hon finner att hennes enda beskyddare i all sin ärlighet är koranen. Naturligtvis, är den dagen inte långt borta. Tidskriften Zan-e ruz publicerade en rapport om en kvinna vid namn Marziyyah och en man vid namn Reza, under rubriken "En hyrd kvinna", och redovisar den olyckliga kvinnans otur. Enligt uppgift från Reza, börjar historien med att kvinnan annalkas mannen med ett giftermålsanbud. Det betyder att systemet med de fyrtio förslagen för första gången används, att en kvinna går fram med en förfrågan om äktenskap. Det bevisas tydligt att en historia som börjar med att en kvinna friar, inte kunde sluta något bättre än den gjorde. Å andra sidan, enligt uppgift från Marziyyah, så låtsades mannen, sensuell och grym som han var, att han skulle ta henne som sin permanent vigda hustru, och att han skulle ta hand om henne och hennes barn. Hon blev dock lurad med ursäkten om att mannen hade ingått ett tidsbestämt äktenskap med henne, och efter att ha tillfredsställt sin passion så övergav han henne utan hennes tillåtelse och godkännande. Om dessa uppgifter är sanna, så är äktenskapet ogiltigt. Mannen var grym och kvinnan omedveten om de religiösa och skrivna lagarna. De kränkte lagen och bör bli straffade. Innan personer som Reza blir straffade, så skall de bli instruerade och Marziyyah skall bli varnad. Hur kan lagen, som det är, angripas för en förseelse där grundorsaken är mäns grymhet och kvinnans hänsynslöshet och glömska. Tidskriften Zan-e ruz stöder fallet med Reza, och angriper därmed lagen. Om det inte fanns någon lag om tidsbestämda äktenskap, skulle den grymme man, Reza, och den försummande och hänsynslösa kvinnan, Marziyyah, ha levt bekvämt och fridfullt? Varför undandra sig ansvaret med att instruera och varna män och kvinnor, och varför skall man hålla mäns och kvinnors rättigheter och plikter hemliga för dem? Varför skall man utnyttja en stackars kvinnas okunnighet och misstolka lagen, som är hennes enda beskyddare och vakt, såsom hennes fiende, och önska att hon skulle förstöra sin enda tillflykt med sina egna händer? 4- Tidsbestämda äktenskap är en sorts licens för polygami, och månggifte är i lag förbjudet. Så tidsbestämda äktenskap är också i lag förbjudna. Rörande frågan om kategori av personer för vilka tidsbestämda äktenskap tillåts av "Shari'ah", och frågan om polygami, så skall vi diskutera dessa fullständigt i ett senare skede. 5- Tidsbestämda äktenskap, är på grund av dess obeständighet, ett olämpligt arrangemang för barn födda i denna allians. Det oundvikliga resultatet av tidsbestämda äktenskap är att barn som föds, blir utan beskyddare, och kommer att förbli berövad av vänligt faderligt och kärleksfullt moderligt beskydd, och förbli berövade av ett hem. I permanenta äktenskap tillåts ingendera part, utan medgivande av den andra, att undvika ansvaret för ett barns födelse, under det att i det tidsbestämda äktenskapet är båda parterna fria. I tidsbestämda äktenskap kan inte kvinnan neka till sexuellt umgänge med mannen, men hon kan välja att, utan att orsaka avbrott under samlaget, vilket är skadligt för mannen, undvika graviditet. Problemen med födelsekontroll är redan lösta. Om, å andra sidan, paret i temporära äktenskap, önskar att få barn, och accepterar ansvaret för uppfostran och tillsyn av barnet, så kan de ha barn. När det gäller den naturliga tillgivenheten så är det ingen skillnad mellan barnen från en hustru i ett permanent äktenskap och från en hustru i ett temporärt äktenskap. Antag att fadern eller modern vägrar att utföra hans eller hennes plikter, då ska lagen deklarera att det är deras skyldighet och kommer att tvinga dem, precis som vid skilsmässa, så ska lagen handla och skall vakta över barnens rättigheter. Om de inte önskar att få barn, och deras enda mål är att tillfredsställa sin sexuella instinkt bör de iakttaga metoder för att undvika att få barn. Så vitt vi vet, förbjuder den katolska kyrkan födelsekontroll, men enligt islam så är det tillåtet, om mannen och hustrun förebygger ett barns födelse vid tidpunkten för befruktningen. Har graviditeten redan påbörjats, så tillåter inte islam att i något fall göra abort. När "shi'itiska" jurister säger att målet med ett permanent äktenskap är att få barn, och målet för de temporära äktenskapen är tillfredsställelse av de sexuella instinkterna, så menar de samma sak. Kritik Författaren av de fyrtio förslagen har bidragit med en artikel som kritiserar tidsbestämda äktenskap. Först säger han att "Ämnet om temporära äktenskap är så motbjudande att till och med författarna av äktenskapslagen i den civila lagstiftningen inte klarade av att kommentera och ge detaljer om denna lag, som om de avskydde sitt eget arbete, och endast som ett tillmötesgående utåt sett, enligt artiklarna 1075, 1076, och 1077, satte de ihop några ord och fraser och sedan gick vidare./.../ Kompositörerna av lagen angående temporära äktenskap ogillade sitt arbete så mycket, att de inte ens definierade det ovannämnda äktenskapet formellt, och inte förklarade dess termer och villkor..." Efteråt så gjorde den lärde författaren ändringar av denna defekt i civillagen, och säger: "Det ovanstående nämnda äktenskap betyder att en ogift kvinna, i proportion till en särskilt fastställt avgift och ersättning, för en begränsad och specificerad tid, må vara några timmar eller några minuter, ger sig själv till en man för att tillfredsställa hans passion, och tillfredsställa hans lust, och utförandet av sexuella akter." Han säger också: "För förslaget och accepterande av sagda äktenskap, citeras speciella ord från shi'itiska böcker om rättsvetenskap på arabiska, till vilka civillagen inte hänvisar, och inte heller bryr sig om att nämna. Som om det i lagstiftarens ögon, kan bli förverkligat med att använda vilka ord som helst, arabiska eller inte, bara de betecknar sagda anledning." Enligt den lärde författaren: A- Civillagen definierar inte och förklarar inte dess termer. B- Det väsentliga med temporära äktenskap är att en kvinna, i utbyte mot en bestämd ersättning, ger sig själv till en man. C- Enligt civillagens synpunkt, är vilket ord som helst som uttrycker känslan av att en kvinna är hyrd, tillräckligt för att innebära ett förslag och accepterande av ett temporärt äktenskap. Jag inbjöd den lärde författaren att studera civillagen en gång till, och att studera den ordentligt, och likaså bad jag läsarna av tidskriften Zan-e ruz att på något sätt få tag på ett exemplar av civillagen och ordentligt studera följande delar. I civillagen sjätte kapitlet i volymen om äktenskap som handlar om tidsbestämda äktenskap, beskrivs detta i inte mer än tre enkla meningar: Den första är att temporära äktenskap är för en bestämd tid, eftersom det skall avslutas efter en specificerad tidsperiod. Den andra är att tiden för det temporära äktenskapet ska vara specifikt uttalat av båda parter. Det tredje är att lagen angående hemgift och arvsrätt är detsamma som nämndes i kapitlet om hemgift och arvsrätt. Den respekterade författaren av de fyrtio förslagen har fått det intrycket att vad som än nämnts i de fem kapitlen i volymen om äktenskap är allt tillskrivet det permanenta äktenskapet, och att bara dessa tre stycken meningar behandlar tidsbestämda äktenskap. Han är omedveten om det faktum att alla sektioner i de fem kapitlen, utom där det är annat specificerat, såsom i sektion 1069, eller i sektionen om skilsmässa är allt gemensamt för permanenta och temporära äktenskap. Till exempel, sektion 1062, vilken nämner att "äktenskapet träder i kraft med ett erbjudande och ett accepterande med ord som otvetydigt betecknar av sikten med äktenskap", är inte bara menat för permanenta äktenskap. Det gäller för båda typerna av äktenskap. Villkoren som civillagen har lagt fram angående den person som avslutar äktenskapet, eller äktenskapets avslutande, eller mannen och hustrun, gäller alla för de båda typerna av äktenskap. Civillagen definierade inte temporära äktenskap därför att det inte fanns något behov av att definiera det, precis som att den inte definierade permanenta äktenskap eftersom det ansågs det alltför välkänt för att behöva en definition. Civillagen har begrundat varje ord som klart betecknar äktenskap, eller ikraftträdande av äktenskap tillräckligt för att slutsatsen är äktenskap, oavsett om det är ett evigt eller tidsbestämt äktenskap. Om, å andra sidan, något ord uttrycker en betydelse som strider mot betydelsen äktenskap, såsom "ersättning", "tillfredsställelse", "hyra" och "uthyrning", gäller det inte för en ordentlig slutsats av ett äktenskap, varken permanent eller temporärt. Med styrkan av vad jag har skrivit så sätter jag mitt ord som säkerhet på att om ett antal av de lärda domare och de som till fullo förstår lagen, som och återfinns i stort antal på justitiedepartementet, beslutar att ovanstående invändning emot civillagen, som har diskuterats här ovan, är berättigad skall jag avstå från att kritisera någon som helst av artiklarna i tidskriften Zan-e ruz. Tidsbestämda äktenskap och haremets problem Västerlänningar brukar ofta kritisera orientalen och hånar honom för förekomsten av harem i Orienten. Det har gjorts och fortfarande görs filmer, teaterstycken om detta. Öst har haft oturen att kunna förse oss med flera exemplar. De österländska kalifernas och sultanernas leverne bedöms vara höjden av överdrift i detta ämne, och hållandet av ett harem presenteras såsom det fullkomligaste och mest kompletta demonstration av sensualiteten och vällustigheten hos den österländske mannen. Det påstås att harem grundas i grund och botten på tidsbestämda äktenskap, vilket är en svaghet och en källa till skam för öst inför väst. Det är som att bevilja sensualitet, och utsvävande och kan ta vilken form som helst, är omoraliskt, och leder till och är orsak till undergång och fördärv. Faktiskt har samma sak sagts angående polygami. Tillståndet för polygami ses såsom ett tillstånd att hålla ett harem. Vi skall diskutera frågan om polygami separat. Nu ska vi ägna oss speciellt åt frågan om tidsbestämda äktenskap. Detta problem måste diskuteras och behandlas utifrån två synpunkter. För det första den sociala faktorn och om det var lagen om tidsbestämda äktenskap som ledde till bildandet av harem i öst. För det andra, om religionens godkännande av tidsbestämda äktenskap enbart var ett sätt att legalisera utsvävningar och att hålla av harem för en viss social klass. Sociala skäl för harem Bakom bildandet av harem finns två faktorer. Den första och huvudsakliga faktorn var kvinnans dygd och kyskhet. Det vill säga, de moraliska förhållandena och den sociala miljön var sådan att kvinnor inte hade tillstånd att ha sexuell intimitet med någon annan man när hon redan haft sådana relationer med en speciell man. Under sådana förhållanden såg, en välbärgad, sensuell och lustfylld man ingen annan utväg än att samla ihop en grupp kvinnor omkring sig, och etablera ett harem. Naturligtvis, om moralen och de sociala förhållandena inte sett kyskhet och oskuldsfullhet såsom nödvändigt för kvinnor, och om kvinnor kostnadsfritt och lättsamt kunde ha givit sig själva till vilken man som helst, och varje man kunde ha tillfredsställt sina begär med vilken kvinna som helst, när som helst, och om tillgången till sexuell tillfredsställelse hade varit tillgänglig överallt, på alla tidpunkter, under alla omständigheter, så skulle denna typ av man inte åsamkat sig själv alla besvär och stora kostnader för att etablera ett stort harem. Den andra faktorn var avsaknaden av social rättvisa. När det överhuvudtaget inte finns någon social rättvisa, och en person drunknar i rikedom samtidigt som en annan sitter fast i fattigdom, nöd och misär och ett ansenligt antal män förnekas möjligheten att bilda familj och att ha en äktenskapspartner överstiger antalet ogifta kvinnor antalet ogifta män, och detta banar vägen för en etablering av ett harem. Om det fanns en social rättvisa och möjlighet för alla att skaffa familj och välja en äktenskapspartner skulle naturligtvis varje kvinna sammanknippas med en speciell man och omständigheterna som talar för promiskuitet och lättfärdigt uppträdande och hållandet av ett harem skulle inte uppstå. Hur som helst, är det ofattbart att antalet kvinnor kan vara i ett sådant övermått att när alla män har slagit sig till ro i äktenskapet, så kan det ändå finnas en chans att hålla ett harem för varje man som har möjlighet och pengar till det. Det är en tradition för historiker att relatera förhållandena i harem och hov hos kalifer och sultaner och att hitta på berättelser med makabra detaljer, om deras lyxiga och nöjeslystna aktiviteter men de förblir tysta när det gäller att berätta om förlusterna, och förklarar och beskriver aldrig förnedringen, misslyckandena och förödmjukelsen hos de som är levande begravda bakom kalifernas och sultanernas palatsmurar. De sociala omständigheterna tillät dem inte att välja någon till äktenskap, medan tiotals och hundratals kvinnor kvarhållna i harem förblev berövade en del av sina grundläggande instinktiva behov, och levde som oskulder hela livet ut. Om samhället styrdes av en ofelbar, rättvis och osvikligt, dygdig härskare skulle kyskheten ha ansetts som ett nödvändigt krav för en kvinna. Sexuell tillfredsställelse skulle ha varit omöjligt utom inom ramen för äktenskapet (permanent eller temporärt), också ekonomiskt och social ojämlikhet, skulle man gjort sig av med. Alla människor skulle med ålderns rätt ha möjligheten till tillfredsställelse av den mest naturliga och instinktiva mänskliga rättighet i att ha en partner. på så sätt skulle skapandet av ett harem ha varit omöjligt och orimligt. Även med en enbart flyktig titt på historien kan man försisa sig om att etablering av harem inte beror på tidsbestämda äktenskap. Bland abbasidska kalifer och osmanska sultaner som var mest kända för sina harem delade ingen den shi'itiska tron. Det är nämligen enbart den shi'itiska rättsskolan som tillåter tidsbestämt äktenskap. Shi'itiska kungar nådde aldrig upp till samma nivå som abbasidkalifer och de osmanska sultanerna. Detta trots att de kunde ha använt den shi'itiska rättskolans bevakande av tidsbestämda äktenskap som en ursäkt. Detta visar att det måste ha funnits andra särskilda sociala orsaker som låg bakom på det hela. Är villkoren för tidsbestämda äktenskap en licens för promiskuitet? Det är bortom allt rimligt tvivel att uppenbarade religioner är motståndare till promiskuitet och utsvävningar. Av denna anledning har praktiserande av strikt självdisciplin för att bekämpa begärt hos flertalet religioners efterföljare lett till asketism. En av de klara och erkända principerna av islam är att kämpa emot promiskuitet. Den ädla koranen har placerat promiskuitet på samma nivå som avgudadyrkan. I islam beskrivs en man som har ett omåttligt begär till kvinnor, dvs en man som strävar efter att ha alla typer av kvinnor, som en man bannad och fördömd av Allah. När vi diskuterar ämnet skilsmässa, så ska vi citera texten från de islamiska budorden om detta ämne. Det utmärkande med de islamiska budorden jämfört med lagarna i många andra religioner, är att islam inte tillåter asketism, och späkelse av naturliga och instinktiva fysiska behov, men den tillåter inte heller promiskuitet. Enligt islam, bör alla instinkter, sexuella eller andra, bli tillfredsställda inom gränserna för nödvändigheten och erfarenheten. Men islam tillåter aldrig en person att släppa fram glöden i sina instinktiva passioner till en nivå av omättlig törst. Så om någonting tar sig själv en lätt anstrykning av promiskuitet, grymhet eller orättvisa, så är det tillräckligt för att fördöma det som stridande mot islams själ. Det är emellertid obestridligt att motivet för lagstiftaren aldrig var att göra tidsbestämda äktenskap en källa för promiskuitet, en anledning till etableringen av harem för utsvävande personer eller och därmed bringa olycka och hemlöshet för kvinnor och massvis av barn. Islamiska ledares kraftfulla uppmuntran och uppmaningar till tidsbestämda äktenskap har en förklaring som vi inom kort ska beskriva. Den nuvarande världens harem Låt oss nu se vad dagens värld har gjort med skapandet av harem. Världen av idag har avskaffat haremtraditionerna. Världen av idag anser hållandet av harem motsägelsefullt och har eliminerat den faktor som medförde dess existens. Nu är frågan, med vilken faktor? Har den viktigaste orsaken till uppkomsten av harem dvs den sociala ojämlikheten avskaffats? Nej så har inte skett. Man har kämpat emot den främsta faktorn, kyskheten och dygden hos kvinnorna, och har på så sätt gjort det manliga könet en stor tjänst. på samma sätt som kvinnans dygd och kyskheten ökar hennes värde och gör henne dyrbar och värdefull är dem ett hinder för männen. Dagens värld har gjort en sak som har befriat den sensuella mannen i vår tid från nödvändigheten att hålla ett harem, med alla de problem och kostnader det för med sig. För mannen av idag, genom den västerländska civilisationens välsignelserna, finns det harem överallt. Dagens man anser det inte nödvändigt att ha ekonomiska tillgångar, såsom abbasidkalifen Harun ar-Rashid eller vesiren Fadl Ibn Yahya al-Barmaki, så att han må njuta av alla varianter av kvinnor, i alla stilar och på alla sätt. Att ha en bil och att ha inkomst är tillräckligt för en modern man för att förverkliga sina sensuella nöjen i en sådan utsträckning att inte ens Harun ar-Rashid kunde drömma om det. Hotell, restauranger och barer är redan fullt utrustade med alla faciliteter istället för ett harem, för den moderna mannen. En ung man såsom Adil Kutuwali ger i detta århundrade en detaljerad, livlig beskrivning, och uppger sig ha hållit tjugotvå älskarinnor med olika karaktärer, och olika utseenden, på en gång. Vad kan vara bättre än det, för en modern ung man? Den moderna mannen saknar, genom den västerländska civilisationens välsignelse, ingenting av haremet, utom dess enorma kostnader, besvär och obekvämlighet. Om hjälten från "Tusen och en natt" skulle lyfta sitt huvud från underjorden och se möjligheterna med alla sorters nöjen och lättsinnighet, och billigheten hos kvinnan idag, så skulle han aldrig drömma om att behöva etablera ett harem med alla dess kostnader och oförmånligheter. Han skulle tacka väst för att ha besparat honom allt besvär med att upprätthålla ett harem. Han skulle vidare kräva att polygami och tidsbestämda äktenskap härmed annullerades, därför att dessa lagar skapar ansvar och plikter för män lika mycket som för kvinnor. I denna strid mellan könen, både förr och nu, vet vi vilket kön som är vinnaren. Olyckligtvis måste vi säga att förloraren, både förr och nu är den där tillitsfulla och öppenhjärtiga varelsen vi kallar kvinna. Kalifens förbud av tidsbestämda äktenskap Tidsbestämda äktenskap är en av de utmärkande dragen i shi'iternas rättsvetenskap. Ingen annan lära i islams rättsvetenskap tillåter det. Jag vill inte ge mig in i tvisterna mellan shi'iter och sunniter, så jag ska bara flyktigt referera till en del av historien om detta problem. Muslimer är eniga om att tidsbestämda äktenskap var tillåtna i islams begynnelse. Under en av den heliga profetens resor, när muslimerna var borta från sina fruar, och fördrev tiden i obekvämlighet gav han dem tillåtelse till tidsbestämda äktenskap. Muslimerna är också överens om att den andra kalifen, Umar, förbjöd tidsbestämda äktenskap. Den andra kalifen sade med välkända och ofta repeterade ord: "Det fanns två saker som var tillåtna i profetens dagar, som jag härmed förbjuder idag, och jag skall bestraffa den som ingår tidsbestämt äktenskap ...". En riktning av sunnimuslimerna anser att profeten själv, i ett senare skede av sitt liv, förbjöd tidsbestämda äktenskap, och att kalifens förbud faktiskt var ett budord från profetens förbud, satt i kraft av kalifen i hans ställe. Men så vitt vi vet strider kalifens ord emot denna tydelse. Den korrekta tydelsen av det är vad den kände rättslärden Kashif al-Ghita (1877-1954) tydde det till. Han sade att kalifen åtog sig befogenheten att annullera tidsbestämt äktenskap under intrycket av att problemet med tidsbestämt äktenskap också ingick i de saker som var inom ramen för hans myndiga kontroll, såsom regent och beskyddare av muslimernas ärenden. Varje regent och delegat av makt kan med tanke på omständigheterna göra sådana ändringar. Kalifens förbud var med andra ord ett politiskt eller ett administrativt förbud, och inte ett religiöst eller ett lagligt förbud. Enligt vad historien talar om för oss gjorde kalifen ingen hemlighet han försökte följeslagarna att sprida sig ut och slå sig ner i nyligen erövrade delar av den muslimska staten. Han var ovillig till beblandning med befolkningen som nyligen var omvända till islam. Han var emot deras utspridning bortom Medina så länge han levde. Han var av den åsikten att de inte skulle ge sig in med blodsband med de nyligen omvända muslimerna innan dessa hade haft en grundlig islamisk utbildning. Han tyckte att en för tidig sammanblandning med dem vore farligt för den kommande generationen. Det är uppenbart att det inte var mer än en temporär anledning. Det faktum att muslimerna accepterade detta förbud från kalifen utan protest visar också att de ansåg förordningen från kalifen var baserad på politiska och världsliga orsaker, för annars vore det inte möjligt för en regerande kalif att säga, att profeten har bestämt en regel, och han har bestämt en annan regel, och för dem att acceptera det utan knot. Långt efteråt accepterades detta förbud som en permanent lag. Denna fanatiska snedvridning spreds i sådan omfattning att den accepterades som en av de ursprungliga islamiska lagarna. Anklagelserna mot våra sunni-bröder är mer berättigade än de emot kalifen själv. Därför att kalifen utfärdade ett tillfälligt förbudsförordning, baserad på politiska nödvändigheter om tidsbestämda äktenskap. Man skulle inte ha anvisat det till en permanent karaktär. När Kashif al-Ghita presenterade ovanstående åsikt behandlade han inte frågan om huruvida om detta ingripande av kalifen var försvarligt. Han tog heller inte ställning till huruvida lagen för tidsbestämda äktenskap är eller inte är inom ramen för sådana saker som den regerande myndigheten har rätt att göra ingripanden emot, och utfärda förbudsorder emot, även om de är temporära. Han följde helt enkelt de historiska stegen för hur och i vilkens namn och på vilket sätt förbudet började. Det var alltså på grund av enbart den anledningen, som muslimerna i helhet inte reagerade och inte protesterade emot klifens förbudsorder. Kalifens inflytande och personlighet samt snedvridningen hos folket i att följa hans sätt att leva, och hans taktik med förvaltningen, orsakade att denna lag förevisades till skuggorna av förbiseende och glömska. Profetens tradition om tidsbestämda äktenskap, som är ett komplement till eviga äktenskap, hade övergetts för evigt. Detta var situationen när de heliga imamerna, som är beskyddare av tron, kraftigt uppmuntrade och övertygade folket att komma ihåg det, så att denna islamisk traditionen inte skulle bli bortglömd och övergiven. Imam Ja'far al-Sadiq (fvmh) sade: "Ett av de saker som jag aldrig kan hålla en försiktig tystnad om är tidsbestämt äktenskap". De heliga imamerna förbjöd däremot gifta män att ingå tidsbestämt äktenskap. Anledningen till detta var de ville understryka att lagen inte hade stiftats för de män som inte är i behov av detta. Imam Musa al-Kasim (fvmh) sade till Ali Ibn Yaqtin, "Vad har du med tidsbestämda äktenskap att göra, när Allah har gjort dig kunnig att klara dig utan", och till en annan person sade han, "Denna sak är tillåten för en man som Allah inte har gjort oberoende utav, men vilken person som helst, som redan är gift kan tillgripa det bara när han inte kan nå sin hustru." När de helige imamerna uppmuntrade och övertygade folk att iaktta denna tradition gjorde de det av den anledningen att återuppliva traditionen från den heliga profeten, vilken felaktigt hade övergivits. Under sådana omständigheter var det nödvändigt att få folket i sin helhet att inse och förstå den verkliga ställningen hos "Shari'ah". Att uppmuntra endast de som var i faktiska behov av det var inte tillräckligt. Det kan man klart sluta sig till från de shi'itiska traditionerna och berättarkällorna. Det är ändå klart att meningen och syftet hos den första lagstiftaren, ligger i förklaringen och uttalandet av denna lag. De heliga imamernas målsättning var inte att göra den till en källa för promiskuitet och utsvävningar, och en anledning för att hålla harem för grymma personer, eller en källa till hjälplöshet för ett antal övergivna kvinnor, och att skapa barn utan beskyddare. En tradition från Ali ibn abi Talib Herr Mahdavi citerar ett uttalande som tillskrivs den förste shi'itiske imamen som lyder enligt följande: När än jag får veta att en person som är "inte värdig" har ingått ett tidsbestämt äktenskap skall jag straffa honom för äktenskapsbrott, och döma honom till döden genom stening. Först och främst, om vi allvarligt menar att troget följa vad den förste shi'itiske imamen har sagt, varför skulle vi undvika alla dessa berättelser som är registrerade i shi'itiska och icke shi'itiska källor, med aktning för tidsbestämt äktenskap och hålla fast vid denna enda berättelse, citerad av en sunni författare, som inte ens nämner sin källa. En av de mycket värdefulla ord från den förste shi'itiske imamen Ali (fvmh) är följande: "Om Umar (den andre kalifen) inte hade fortsatt med att ta ett sådant initiativ och inte förbjudit tidsbestämt äktenskap skulle ingen med undantag av de som är av en pervers natur, begå äktenskapsbrott." Hade temporära äktenskap inte varit förbjudet skulle ingen ha varit tvungen att göra äktenskapsbrott för att tillfredsställa sina instinktiva drifter. Endast de som alltid njuter av och föredrar en olaglig gärning före en laglig, skulle ha begått en sådan gärning. Betydelsen av ovanstående uttryck är "närhelst jag lär känna att en man som är gift permanent har begått ett tidsbegränsat äktenskap skall jag straffa honom med att han skall stenas till döds. Meningen med berättelsen är att permanent gifta män inte har rätt att gifta sig temporärt. Om betydelsen hade varit att ingen hade rätten, villkoret "som är permanent gift" vore då överflödigt. Denna berättelse, om alls tillförlitlig, stöder åsikten som således kan uttryckas: "Laglig tillåtelse till tidsbegränsat äktenskap har ställts till förfogande av "shari'ah" för den som behöver en hustru, det vill säga, ogifta män, eller de vars hustru inte är med dem. "Så, berättelsen stöder att det är tillåtet, och inte förbjudet. Föregående sida                                                                      Nästa sida